Irriterande postgång och tentaplugg

Dagens Irlandsproblem är posten! Jag blir tokig. Jag har gett ut samma adress till alla och jag vet att det är den rätta adressen eftersom jag dubbelkollat nu med receptionen. Men ändå så misslyckas det ibland. Jag har fått ett par påskkort som kommit fram utan problem och sen plötsligt fick jag ett kort från Karro där det står helt rätt adress men ändå har någon strykt över den och skrivit "Merville?" på. Merville är ett helt annat bostadsområde, jag fattar inte hur de kan strula till det så? Nåja, det kom ju rätt i alla fall men jag väntar fortfarande på ett kuvert och ett paket från mamma. I höstas kom ju inte mosters paket fram och det var irriterande nog, nu är jag less och jag blir så besviken om inte det här heller kommer fram.

Igår när jag var nere och pratade med receptionen så sa de att hon som har ansvaret där är tillbaka först imorn så har inget dykt upp då så får jag väl prata med henne. Men hur svårt kan det vara för posten och receptionen att få det rätt?

Om jag ska sluta klaga så har jag i alla fall haft en bra pluggdag idag. Jag var hemma hos svenska M och vi pluggade, åt lunch i solen ute i trädgården och pratade om saker hemma. Det känns lite underligt att sitta i ett hus i Dublin och planera att ses i Stockholm om inte alltför länge. Vissa dagar känns det som att det bara var häromveckan som vi stod utanför slottet för den allra första kaffe & info-morgonen.
Det var en fin dag med underbart väder så jag har fått lite färg på kinderna och borde vara full av energi men tentaplugget tar musten ur en! Det ska bli otroligt skönt när alla tentor är skrivna och jag bara kan njuta av den sista tiden här.

Mysteriet med den gröna skålen

Jag har irriterat mig på när folk använder saker som inte är deras utan att diska upp efter sig. Men nu har det börjat gå för långt.

Först fick ju G sina flingor uppätna och nu har min gröna skål (en djup porslinstallrilk från IKEA som jag är ensam om att ha, den är dessutom ljusgrön och utmärker sig från alla vita tallrikar och skålar) varit försvunnen i en vecka. Den var inte svindyr och jag har som tur är en till skål att äta ur men det är mer principen att någon har tagit av mina grejer.

Den ena amerikanskan säger att hon inte har sett den men att hon också har märkt att saker försvunnit och den andra säger att hon inte tror att hon har den på sitt rum men hon ska kolla. Den dryga typens svar på min fråga om han hade sett den var "Var skulle den vara i så fall då?". Hade jag vetat det så hade jag ju knappast frågat. Nu finns det ju inte så mycket jag kan göra, ingen vet någonting. Får väl se om den dyker upp när de kollat igenom sina rum men jag vet att varit väldigt mycket folk här så vem som helst kan ju ha tagit saker från köket.

Det känns ju så lagom kul att behöva tänka på att mina saker kan försvinna i det som faktiskt är mitt hem just nu. Jag orkar inte bry mig om smutsiga betstick och flottiga stekpannor längre men jag vill åtminstonde ha kvar det som är mitt.

Överraskningar

Jag blev glatt överraskad av att Anna-Greta ringde på mobilen igår. Det är så roligt att pratas!

Igår var jag ute och drack drinkar och för första gången på ett par veckor så var det inte en pub. Vanligtvis hamnar man alltid på pubarna om man inte ska ut för att dansa men igår var vi sugna på drinkar och då är inte puben det bästa stället. Att trängas med turister alternativt Guinness-drickande irländare för att försöka förklara vilken drink man vill ha är inte lätt. Vodka & cola kan man få på sin höjd. Så vi begav oss till en favorit, South William. Pomegranate Cosmo var betydligt godare än Vodka & cola!

På vägen hem träffade jag väldigt otippat på en av de tyska tjejerna från i höstas. Det visade sig att hon kommit tillbaka för hon kände sig inte klar med Dublin så nu har hon fixat en praktikplats. Jättekul eftersom hon är så trevlig, så nu har vi redan bestämt att passa på att göra och se sånt vi inte hann med i höstas. Nackdelen med att vi hade så trevligt och kunde ta sällskap sista promenadbiten hem var att vi fastnade länge i allt uppdaterande och planerande. Dublin är inte lika vårfint och varmt om nätterna än. Det var kallt att stå ute mitt i natten så när jag kom hem fick jag fixa fram båda varmvattenflaskorna igen.

En av amerikanskorna hade tre tjejer över här i fredags och de käkade middag och det visade sig att de pluggade i London. När de försvann för att låna amerikanskans dusch började jag ana att de inte hade något hotellrum. Igår morse var jag in i köket ganska sent och då hade de redan försvunnit ut så det var ju inget som störde. Imorse fick jag en överraskning när det låg en tjej och två killar där. De sov när jag gick ut på långpromenad, när jag fixade frukost, när jag ställde in maten som jag handlat och de sov när jag skulle laga lunch vid 12.30. Inte för att jag bryr mig om att jag störde dem men jag störs av att behöva lyssna till någon som snarkar någon meter ifrån mig när jag lagar frukost.

Jag sa till när jag skulle ha en person på mitt rum men den amerikanskan varken frågade eller varnade när hon hade tre tjejer och två killar som sov här. Hade jag vetat att jag inte skulle ha någon mer här så skulle jag kunnat anmäla i receptionen eftersom det finns så strikta regler men det kan jag ju inte göra om jag själv kommer ha någon här. Så det är ju bara att bita ihop. 

Dagens Irlandsproblem: Matvarianten

Mina största irritationsmoment i höstas var det stökiga köket, bristen på värme i rummet och duschen som inte var så bra vattenstråle.

När det gäller duschen så har inget förändrats men jag försöker acceptera att det ändå inte går att göra något åt det så det är ingen idé att lägga energi på det. Det funkar inte alltid, ibland står jag med schampo i håret och blir irriterad på att man inte ska kunna skölja håret ordentligt. Men ljusglimten i det hela är att jag inte har samma långa hår som för ett par år sedan, det hade varit ännu värre!

Värmen är bättre nu när våren kommit hit. Så nu fryser man inte alltför mycket ens när man är i badrummet. Varmvattenflaskor och handvärmarna jag fick i julklapp av Lina var guld värt i början men nu hoppas jag att vårvädret ska hålla i sig så man klarar sig utan det.

Köksgolvet är återigen så smutsigt att jag fick fixa mat med mina läderstövlar på mig idag, Man vill inte gärna stå där i strumpor. Jag gillar mina aloe vera strumpor för mycket för att utsätta dem för det. Men förutom det så har jag nästan lyckats förtränga hur jobbigt det är att dela kök med folk som inte kan hålla ordning efter sig.

Det största irritationsmomentet just nu hör faktiskt till matlagandet. Jag vill ha en ugn! Jag tycker vanligtvis det är roligt att laga mat eller baka, det är ganska skönt avslappnande att fixa med om man inte behöver stressa ihop något. Men nu har jag noll fantasi på vad jag ska göra, även om jag vet attdet finns massor med saker man kan göra utan ugn så är jag bara sugen på det jag inte kan göra. Som idag när jag stod och stekte upp färs och blev sugen på ett recept jag fått av farmor med färsbiffar i ugn med ananas och gratinerad ost. Det är retsamt när man blir sugen på saker bara för att man vet att man inte kan få dem.

När jag kommer hem blir det kalas varje dag när man kan göra saker i ugn igen! På tal om kalas så hittade jag en av mina bilder ifrån kalaset i Ormsjö förra sommaren. Det känns som det var häromdagen, konstigt hur tiden går så snabbt.

Gnälligt inlägg

Efter en dag som började bra och sen en lektion med min favoritlärare så kändes det här som en riktigt bra dag. Det gick över ganska snabbt efter middagen. Men det känns så trist att börja gnälla så jag tar den roliga delen först.  

Man ska inte vara en besserwisser och jag försöker att inte tänka nedlåtande saker. Men idag var irritationsnivån så hög att det inte gick att låta bli. Det som gjorde vår kväll lite bättre var att amerikarna gav oss några saker att skratta åt efter att ha gjort oss på dåligt humör resterande tiden.

1. De kunde inte stava Budapest utan var säkra på att det hade något med buddha att göra så det borde vara ett H med i stavningen.
2. De trodde seriöst att de är engelskspråkiga i Ungern. Killarna tyckte att tjejerna borde gjort mer research för de vill åka någonstans där de pratar engelska. Vi borde kanske tipsat om att de i så fall bara har England, Skottland, Wales och Malta att välja på då. 
3. De funderar på att ta ett "buddhist bath" i Budapest. Vi antar att de hört om ett turkiskt bad och antagligen förväxlat det. Eller så finns det något religiöst buddhist-bad där som vi inte har en aning om.  

Det är egentligen en massa saker som irriterat men idag blev lite droppen. Jag och irländskorna åt middag i köket när vi hör att amerikanskorna står i hallen och pratar om att vi satt där. Strax därpå dök fem amerikanska killar upp (som vanligt eftersom tjejerna brukar laga mat åt sina killkompisar så vårt kök är populärt). Bara det känns lite ohyffsat, de kan ju i alla fall höra efter om det är okej med oss. Vi säger alltid till även om vi bara har en eller ett par människor över och särskilt om någon annan är i köket.
Ännu mer irriterande är det att varje gång de varit här så har mitt och F's internet slutat fungera så sist började vi misstänka att det beror på att så många använder det. Vi bor sex personer i lägenheten och det är väl inte så kosntigt om internet inte klarar av det dubbla om alla surfar på en och samma gång. Och mycket riktigt, mitt internet fungerade inte på hela kvällen. Tre timmar tog det tills det började fungera. Jag fick gå till datahuset för att komma åt skolarbetet jag behövde läsa på om. Det som gör mig irriterad är att jag inte hade behövt det om de bara kunde gå därifrån eller om några kunnat vara offline. När jag sa till att mitt internet inte fungerar när alla de är online i vår lägenhet så skrattade killarna, sa något i stil med att "jaha, så vi stjäl erat internet?" men ändå de vägrade logga av eftersom de skulle boka hostel och tågresor. Tjejerna som faktiskt bor här tyckte bara att det var ju tråkigt men de var ju faktiskt tvungna att boka...
Det var ju inte så mycket att göra åt ikväll men vi bestämde oss i alla fall för att prata med amerikanskorna när de inte redan har gäster här.

Ett annat irritationsmoment har varit att de inte har några egna grejer och de vet att de tar våra bestick och tallrikar men struntar ändå i att diska upp efter sig. Vi har sagt till men de bryr sig fortfarande inte. Så nu diskade vi upp våra grejer, har ställt undan det mesta på rummen och så har vi markerat med lappar på det som är kvar. Det känns ju helt galet att man ska behöva hålla på så med vuxna människor.
Tyvärr så saknas en massa bestick och när vi frågade amerikarna om de hade något på rummen så började deras killkompisar lägga sig i och fråga om vi trodde att de stal saker. Väldigt moget sätt att ta det på. En av tjejerna har dessutom haft sönder en av G's tallrikar, hon tappade den i golvet. Så vi får väl se om det dyker upp bestick och en ny talltrik.   

En bild från häromdagen bara för att avsluta det gnälliga inlägget lite roligare.

 

Dagens Irlandsproblem

Istället för I-landsproblem så får det bli dagens Irlandsproblem, tyvärr kan jag inte ta åt mig äran för den fyndigheten eftersom det som vanligt bara är pappa som kommer på sånt. Ära den som äras bör.

I alla fall, dagens problem som just nu är det största samtalsämnet bland oss i lägenheten (hm, det säger kanske något om vilken nivå det är på våra diskussioner) är duschen och vattenstrålen. Eller snarare den icke-befintliga vattenstrålen. Duschhandtaget sitter fast i väggen och vattenstrålen är ynklig, det är ett himla jobb att tvätta håret. Det är likadant för alla så det är inte så att det är en dusch som är dålig. Förutom att jag längtar efter att resten av familjen Jonsson ska besöka mig i november så är jag tacksam över att få sova på hotell och kunna duscha ordentligt, jag längtar redan och kommer bli djupt besviken om duschen är likadan där ;-)