Roadtrip

Det känns lite konstigt att skriva när jag redan är tillbaka i Sverige. Och det känns ännu konstigare att ha lämnat Dublin. Fast just nu njuter jag bara av att kunna umgås med familj och vänner.

Mamma, pappa och lillebror kom över till den gröna ön och så drog vi på roadtrip. Efter lite strul vid biluthyrningen lyckades vi få en bil som rymde allt vårt bagage och sen bar det iväg. Vi hittade får, vattenfall och fina utsikter ganska så omgående.

Vid Glencar Waterfall i Co. Leitrim

Första destinationen var Co. Sligo och Sligo city där vi sov första natten.

Sligo city

St. Anne's B&B i Sligo city

Sen åkte vi söderut mot Galway city och hittade många fina ställen på vägen. I Galway bodde vi på ett mysigt B&B med ett söt dam som skjutsade oss ner till centrum och visade en massa matställen.

En gammal pir

Naturen innan Connemara nationalpark var finare än själva nationalparken.

Betty's B&B i Galway city

Efter Galway fortsatte vi söderut till Cliffs of Moher. Sen hittade vi den mysiga staden Kilkee i Co. Clare men där fanns inga B&B så vi fick fortsätta till Kilrush.  

Cliffs of Moher

Rickard och pappa i Kilkee

Jag i Kilkee

Mamma i Kilkee

B&B i Kilrush

Efter Kilrush tog vi en färja för att slippa Limerick och så åkte vi ner mot Ring of Kerry, Lakes of Killarney och sen övernattade vi i Killarney. Där hittade vi en motorcykelfestival till pappas och Rickards stora glädje. Det fanns många häftiga motorcyklar vatt titta på.  

Längst med Ring of Kerry

Jag i Co. Kerry

I byn Sneem

Lakes of Killarney

B&B i Killarney

Efter Killarney åkte vi ner mot Cork city men hittade inga lediga rum. Då bestämde vi oss för att åka till Youghal istället vilket var ett bra beslut. Det var en väldigt mysig liten kuststad.

Rickard i Blarney Castle i Cork

Ett jättefint B&B i Youghal

Fint väder och en varm kväll gjorde att Youghal kändes som medelhavssemester.

Sen åkte vi norrut för en sista natt i en liten stad på gränsen till Wicklow. Nästa morgon åkte vi Military road runt i Wicklow och den här gången hade vi tur med vädret.

Killkenny Castle

Jag vid Upper lake i Glendalough



Rickard i Wicklow



Fin utsikt när vädret är så bra.

Jag i Wicklow national park. Har ni sett P.S I love you så är den inspelad häromkring.

Sen kom vi tillbaka till älskade Dublin och det kändes ganska skönt att komma tillbaka till bekanta vägar. Tyvärr krånglade ett mini-maraton till det med avspärrningar längst med kanalen så det blev en utmaning först att hitta rätt när vi skulle lämna tillbaka bilen. Sista kvällen hann vi med middag på O'Neils och ett par pubar. Sen sista dagen hann vi med shopping innan vi åkte ut till flygplatsen.

Merchant's Arch

Nu blev det mycket kort och det här är bara en bråkdel av alla bilder som vi tog. Och vi har sett så mycket fina platser och besökt så många ställen att jag nog glömt bort att ta med hälften. Men det här är i alla fall en del av allt som hanns med under veckan.

Wicklow mountains igen

Återigen var det dags för ett besök i County Wicklow. Det har blivit en favorit, lite för att det är så tillgängligt och nära Dublin men också för att det är otroligt vackert. Man kan inte låta bli att tycka om den idylliska naturen som dyker upp i massvis av filmer. Vi åkte förbi sjön där de spelar in vatten-scenen i P.S I love you, genom byn och förbi torget där de spelat in en del av Michael Collins och överraskande nog fick jag veta att tv-serien The Tudors (som handlar om den brittiske kung Henry) spelats in i Wicklow.

"I tell you, I have signed my death warrant"
Michael Collins kända ord som han sa när han skrev under fredsavtalet med England och tretton månader senare avrättades han av politiska motståndare.

Man kan säga att hela dagen gick i filmens tema. Som guiden själv sa, man hade inte kunnat tro att man skulle få höra om Julia Roberts kärleksliv på en busstur genom Wicklow. Men nu har jag lärt mig att irländarna tycker Julia Roberts irländska accent i Michael Collins är den värsta någonsin och att hon bröt sin förlovning med Kiefer Sutherland på The Shelbourne Hotel i Dublin. Om det nu var någon annan än jag som missat det så vet ni nu. 

Se har jag också fått lära mig av guiden hur man säger "jag är kall" - Tá sé fuar. Det är ett användbart ord om man bor i ett irländsk hus, även för turister. Jag tänker mig att det kan komma till användning under vårens resa om man skulle hamna i Donegal eller Mayo där många bara vill prata iriska. Även en vår/sommarnatt kan det bli kallt i husen här så jag memorerar frasen. 

Cork

Egentligen hade vi tänkt stanna i Cork två nätter men istället blev det en natt.
Vi hann med att se det vi ville och sen fanns det inte så mycket kvar att göra, förutom att gå ut vilket ingen av oss känner för just den här helgen.
Det hostel vi bodde på var inte vidare fräscht. Man skulle kunna säga äckligt... Jag har lärt mig att hitta hyfsat bra i Dublin, jag vet var man ska bo och var man inte ska bo. Det visade sig att vi inte hade lika bra koll på Cork för vårt hostel låg inte i de trevligaste kvarteren. Det var lite som när jag och Cattis var i London och träffade den svenska tjejen på bussen som påpekade att vi skulle bo i knarkarkvarteren. Lite så kändes det. När det varnades om översvämning under kvällen och sen när strömmen på hostellet gick så kände vi att det fick vara nog. Så vi tog kvällsbussen hem till Dublin istället. Det var inte vår dag idag för efter 20 minuter stannade bussen, det var något fel så vi fick vänta och sen byta buss. Men hem kom vi ju i alla fall tillslut.

Men med det sagt, Cork är fint om man håller sig till vissa kvarter och vi har haft en bra resa. Bussresan ner var fantastiskt fin, man åkte genom så vackra landskap och vi hade gärna stannat på ett flertal ställen men det enda stället bussen stannade vid var en mack/restaurang där vi fick ett toa- och matstopp. När vi kom fram checkade vi in på hostellet och sen hamnade vi på en mysig restaurang, Harvey's Bistro. Sen promenerade vi omkring och passade på att se delar av Cork i nattmörkret. 

Under dagen hann vi se mer av Cork city.

Sen åkte vi ut till Blarney castle. Det var lite roligt för när vi precis klivit in på området kom en av de amerikanska juristtjejerna jag träffat i skolan fram, hon var där med sin släkt och hade hyrt en minivan och åkte omkring och turistade. Otippat att springa på varandra där! I slottet finns The Blarney Stone som många turister väljer att kyssa eftersom man då ska få talats gåva. Vi hade hört att lokalbefolkningen tydlingen lyckas kissa på stenen (vet inte hur eftersom det är avspärrat och folk där under öppettiderna) men det var tillräckligt avskräckande så jag lät bli. Om jag nu inte får talets gåva så får jag väl hålla mig till att kommunicera skriftligt här på bloggen ;-) Däremot hann vi fotas med ett par asiatiska turister, de kom fram till oss och pratade och vi tyckte de frågade om vi kunde ta ett foto på dem ihop men det visade sig att de ville fotas med oss på stallplan. Konstigt! 

Blarney Castle var vackert och är definitivt värt ett besök. 

Annorlunda med en giftig trädgård

Vi hittade en ny vän