Roadtrip

Det känns lite konstigt att skriva när jag redan är tillbaka i Sverige. Och det känns ännu konstigare att ha lämnat Dublin. Fast just nu njuter jag bara av att kunna umgås med familj och vänner.

Mamma, pappa och lillebror kom över till den gröna ön och så drog vi på roadtrip. Efter lite strul vid biluthyrningen lyckades vi få en bil som rymde allt vårt bagage och sen bar det iväg. Vi hittade får, vattenfall och fina utsikter ganska så omgående.

Vid Glencar Waterfall i Co. Leitrim

Första destinationen var Co. Sligo och Sligo city där vi sov första natten.

Sligo city

St. Anne's B&B i Sligo city

Sen åkte vi söderut mot Galway city och hittade många fina ställen på vägen. I Galway bodde vi på ett mysigt B&B med ett söt dam som skjutsade oss ner till centrum och visade en massa matställen.

En gammal pir

Naturen innan Connemara nationalpark var finare än själva nationalparken.

Betty's B&B i Galway city

Efter Galway fortsatte vi söderut till Cliffs of Moher. Sen hittade vi den mysiga staden Kilkee i Co. Clare men där fanns inga B&B så vi fick fortsätta till Kilrush.  

Cliffs of Moher

Rickard och pappa i Kilkee

Jag i Kilkee

Mamma i Kilkee

B&B i Kilrush

Efter Kilrush tog vi en färja för att slippa Limerick och så åkte vi ner mot Ring of Kerry, Lakes of Killarney och sen övernattade vi i Killarney. Där hittade vi en motorcykelfestival till pappas och Rickards stora glädje. Det fanns många häftiga motorcyklar vatt titta på.  

Längst med Ring of Kerry

Jag i Co. Kerry

I byn Sneem

Lakes of Killarney

B&B i Killarney

Efter Killarney åkte vi ner mot Cork city men hittade inga lediga rum. Då bestämde vi oss för att åka till Youghal istället vilket var ett bra beslut. Det var en väldigt mysig liten kuststad.

Rickard i Blarney Castle i Cork

Ett jättefint B&B i Youghal

Fint väder och en varm kväll gjorde att Youghal kändes som medelhavssemester.

Sen åkte vi norrut för en sista natt i en liten stad på gränsen till Wicklow. Nästa morgon åkte vi Military road runt i Wicklow och den här gången hade vi tur med vädret.

Killkenny Castle

Jag vid Upper lake i Glendalough



Rickard i Wicklow



Fin utsikt när vädret är så bra.

Jag i Wicklow national park. Har ni sett P.S I love you så är den inspelad häromkring.

Sen kom vi tillbaka till älskade Dublin och det kändes ganska skönt att komma tillbaka till bekanta vägar. Tyvärr krånglade ett mini-maraton till det med avspärrningar längst med kanalen så det blev en utmaning först att hitta rätt när vi skulle lämna tillbaka bilen. Sista kvällen hann vi med middag på O'Neils och ett par pubar. Sen sista dagen hann vi med shopping innan vi åkte ut till flygplatsen.

Merchant's Arch

Nu blev det mycket kort och det här är bara en bråkdel av alla bilder som vi tog. Och vi har sett så mycket fina platser och besökt så många ställen att jag nog glömt bort att ta med hälften. Men det här är i alla fall en del av allt som hanns med under veckan.

Sligo

Nu är vi på ett mysigt bed & breakfast i Sligo city. Vi håller just på och gör oss klara för frukosten och sen bär det av söderut.

Jag är väldigt glad eftersom jag äntligen fått bra bilder på får! Man kan ju inte ha bott på Irland utan att ha sett får på nära håll.

Hej då campus

Nu är det dags för sista natten på campus och trots att det finns mycket som stör mig med att bo såhär så är det ändå vardag nu. Jag har vant mig vid att kunna traska bort till Centra för att köpa mjölk, ha vänner så nära inpå att man bara behöver gå ett par rum bort eller till ett annat hus, kunna gå till föreläsningen fem minuter innan den börjar... Eller som idag när jag mötte en kompis för att ta en kaffe i Arts block och vi sprang på en av hennes gamla professorer som glatt pratade med oss om dissertations och jobbiga föreläsare som inte ger någon feedback. Vänligheten, öppenheten och nyfikenheten när man möter nya människor är underbar.

Det blir inte riktigt sista besöket här eftersom min snälla kompis hjälp mig ur knipan med allt mitt bagage. Jag har fått ställa in en väska hos henne så nu slipper jag äventyret att ta mig och alla mina väskor till flygplatsen och vi behöver inte tränga in allt i bilen. Skönt att det löste sig så bra!

Utsikt från mitt sovrum.



Utsikt från porten

Sunday shopping makes me happy

Först och främst, grattis på mors dag mamma! Det är ju lite dumt att det inte dykt upp något i postlådan än, särskilt eftersom jag faktiskt var på väg att skicka det för ett par månader sen när jag fortfarande trodde att vi firade mors dag samma datum både här och i Sverige.  

Idag har jag varit inne i city för att äntligen ta tag i det här med att köpa skorna jag faktiskt behöver. Och nu är det gjort, jag hittade ett par fina och väldigt bekväma skor. Just nu är de vita men som hon på Schuh sa så lär de väl inte vara det alltför länge...

Jag funderar fortfarande på de här fina skorna som jag egentligen inte behöver men som jag bara vill ha. Får fundera lite till och sen kanske köpa dem när vi är tillbaka i Dublin nästa vecka. Eftersom jag ändå inte kommer använda dem nu på roadtripen så är det ändå onödigt att shoppa ännu mer saker just nu när jag egentligen behöver banta bagaget.

Är det så här man minskar bagaget?

Ja det här med att banta bagaget går sådär. Jag har slängt hur mycket som helst och rensat flera gånger om så jag har faktiskt minskat grejerna till en tiondel av allt jag hade i mitt rum. Men sen så händer det saker man inte kan räkna med. Till exempel att Clery's plötsligt har rea på Benefit smink och Boots har köp 3 för 2 på massa produkter. Eller som att att Forever 21 har en jättefin sommarklänning som jag bara älskade.

Det har varit en väldigt lyckad shoppingdag men mindre lyckat om man ser till packningen. Men jag fick en sminkning på Clery's också, det var väldigt trevligt. Efter en veckas förkylning ser jag äntligen ut som att jag inte levt under täcket med mina näsdukar och Strepsil (även om det är exakt det jag gjort). Så nu när jag ska försöka klura ut packningen så kommer jag i alla fall vara sminkad när jag gör det.

Gotta love M&S

Jaha, nu var det dags för ytterliggare ett besök i mitt rum. Den här gången knackade de inte ens så det var ju trevligt att jag i alla fall hunnit få på mig kläder efter duschen. Nu skulle de byta sängkläder vilket jag fick gjort redan igår eftersom jag inte hade varken kudde eller täcke utan fick säga till att de skulle fixa det...

Jag är så otroligt trött och vill bara få vara ifred men nu funderar jag på om jag ändå ska dra iväg en sväng medan de fortsätter städa för här får man ju ingen lugn och ro.

Idag hade jag i alla fall matlust för första gången på en vecka och Marks & Spencer är räddaren i nöden när man inte orkar laga mat själv. Så idag blev lunchen en färdig räk- & nudelsallad med mango. Mums!





Pale Blue Eyes

Jag vaknade ovanligt sent idag efter att ha sovit tolv timmar i sträck. Förkylningen bekämpas med sömn och mitt lilla husapotek. Spännande uppvaknande eftersom det kom in en man i mitt sovrum och skulle tvätta fönstrena... Han hade tydligen knackat men sen använde han sin nyckel och klev in. Det är bara ytterliggare en av sakerna som gör att jag är less på att bo på campus nu. Inte less på att bo i Dublin men less på studentlivet och att bo på campus, det är jag färdig med nu.

Nu sitter jag och lyssnar på Andrea Corr's (kommer ni ihåg The Corrs som var populära för ca tio år sedan?) version av Pale Blue Eyes och läser ett meddelande från G som nu lärt sig hur man säger att någon är dum på svenska. Hon som skulle lära sig raggningsrepliker tills hon kommer till Sverige men vi har inte kommit dit än. Lite felprioriterat kanske.

Har just läst igenom ett långt meddelande från en av fransyskorna som åkte hem igår. Det är underligt att plötsligt behöva säga hej då och eftersom nästan alla åkte nu så har det blivit väldigt många hej då... Men det är ganska fantastiskt hur många nya människor man träffat. Alla säger till varandra att om du kommer till mitt hemland så är du alltid välkommen hos mig. Även om det är sånt man oftas säger så är det ändå trevligt.

Flyttat till ny lägenhet

Eftersom alla är tvungen att flytta ut från lägenheterna idag så har jag fått fixa en ny lägenhet för ett par dagar. Så nu bor jag i Glenomena. Det ligger bara på andra sidan campus men efter att ha släpat alla mina saker hit så är jag helt slut. Har varit småkrasslig sen i helgen men givetvis slog det till ordentligt igårkväll och jag har legat med feberfrossa hela natten... Mindre kul! Men nu är sakerna på plats och jag orkar inte ens tänka på när jag ska ta mig härifrån på tisdag.

Ingen heltäckningsmatta i hallen!

Undrar om sofforna är bekvämare än våra var?

Fräscht kök.

104 Hour Getaway

Jag är helt fast vid radion nu, det är bättre än tv det här. Min favorit radiostation har en challenge för välgörenhet där två av radiopratarna ska ta sig så långt bort från Dublin som de kan på 104 timmar (radiostationen heter FM104) på 50 euro/dygn. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna så men det är otroligt spännande och jag har lyssnat på det på bussen hem, på kvällspromenaden och när jag städat.

Nu är den ena på väg till Ukraina och har haft problem med beväpnande vakter på tåget. Alla ringer in och säger att det inte är säkert så det är ruggigt spännande att följa.

Och imorse var det bara underhållande när den andra inte ätit på många timmar och gnällde som bara den. Han blev inte gladare när radiopratarna här hemma lade upp bilder på när de åt chips (edit: pommes frites heter det visst) till frukost ;-) Han lade på telefonen mitt i sändningen för att han blev så sur. Man kan ju inte låta bli att älska den irländska bitterheten och humorn!

Only in Ireland...

Det är verkligen bara här (och möjligen UK) som man kan komma på tanken att ha en National Fish & Chips Day.

Jag fikade i stan idag med härliga T och det kändes helkonstigt innan när vi försökte bestämma en dag som passade. Att veta att man måste ta det nu eftersom jag inte kommer komma tillbaka som vanligt den här gången... Efter vårt Starbucks-besök handlade jag mat på Marks & Spencer innan jag promenerade ner till busshållplatsen där det stod att just den hållplatsen var tillfälligt avstängd och bussarna skulle gå från Merrion Square. Så jag promenerade dit på genvägar mellan husen och insåg att jag hittar bättre här än i Stockholm. Och Starbucks och Marks & Spencer är vardag. Det är en ganska konstig känsla.

Kilmainham Gaol

I gymnasiet skrev jag mitt projektarbete om Irland och IRA. Då såg vi filmer som Michael Collins (en av de bästa filmerna trots att irländarna själva säger att Julia Roberts har den värsta irländska dialekten som någonsin gjorts på film) och In the name of the father. Både filmerna har spelats in på det gamla fängelset Kilmainham Gaol, där många av Irlands rebeller suttit inlåsta och avrättats. Det är en av turistställena här jag verkligen velat se och idag så tog jag och en kompis tag i det och besökte fängelset.

När fängelset användes var det under tiden för potatispesten, hungersnöden och de värsta upproren. Folk begick brott för att få bli fängslade eftersom det var bättre än utanför. Men de historiskt kända fångarna är de som deltog vid upproren och i frihetskriget. Guiden citerade ett av de mest kända upprorstalen som Robert Emmet höll efter att han blivit dömd att avrättas:"When my country takes her place among the nations of the earth, then and not till then, let my epitaph be written" (epitaph är gravering på en gravsten så han ville att den skulle skrivas först när Irland erkändes som nation).

Häromdagen avled en av Irlands fd taoiseachs och i en av de här cellerna satt hans pappa inlåst under upprorstiden.

Man trodde att ljuset från det stora fönstret skulle göra fångarna till bättre människor.

Den här trappan var till för fångarna medan vakterna kunde ta trappan på bilden ovan för att komma upp snabbt vid bråk.

När man går omkring här är det svårt att föreställa sig att den yngsta som suttit där var 8 år gammal. Man dömde barn på lika villkor som vuxna.

Joseph Plunkett fick gifta sig med sin Grace och ett par timmar senare avrättades han. Det är en av de viktigaste händelserna under den tiden eftersom allmänheten först ställde sig tveksamma till upproren men det här fick de att börja tänka om och ge upprorsmännen sitt stöd.

Joseph Plunkett's fru var konstnär och målade sin vägg när hon själv satt inlåst ett par år efter hennes man avrättats.

Alla som sett Michael Collins känner igen Eamon de Valera. Han blev taoiseach och president när han kom ut från fängelset och under hans presidentskap omvandlades det till museum. Han invigde museumet så de säger att han var den sista rebellen att lämna fängelset och den första att kliva in i det igen.  

Man avrättade de flesta fångarna vid ingången till fängelset där allmänheten kunde titta på men här på bakgården skedde avrättningar som man trodde skulle leda till fler uppror. Den yngsta som avrättats här var bara 18 år.