That's how the world works and it's a wonderful world

Sitter i köket med irländskorna och nu hörde vi just en av amerikanskorna skrika ifrån sitt rum, hon undrade vad den andra har på sig (de ska väl ut antagligen). F var snabb och sa att "ja snälla, berätta för oss" så nu kunde vi inte hålla oss för skratt i köket. Vi har kommit fram till att vi inte behöver en tv när vi har våra house mates. De är all underhållning vi behöver. Men ingen av oss vill gå så långt som att säga att vi kommer sakna den underhållningen under lovet ;-)

Idag hade jag min processrättskurs och vi pratar fortfarande om klientförtroende och tystnadsplikt. Vi pratade om vad som skulle hända om en advokat glömmer sina anteckningar i rättssalen och den andra parten hittar dem. Paul sa att det nog inte skulle bli något större problem för att advokater aldrig skulle utnyttja det. Man kör på fairplay och att det finns en heder inom juridik. Det kan stämma här där man fortfarande måste närvara vid tio officiella middagar för att blir invald i advokatsamfundet och alla fortfarande bär traditionsenliga rockar och peruker. Men då undrar jag lite om det skulle finnas den hedern hemma. Jag undrar om Paul skulle säga samma sak om han försökt skriva ett PM för att upptäcka att boken han behövde är borta. Eller just de sidorna han skulle använda är urrivna.

Sen avslutade vi lektionen med lite peppande meningar om hur bra vi jurister är. Tydligen har det nyligen kommit upp ett rättsfall där revisorer också ville ha samma slags klientförtroende och tystnadsplikt som advokater. Over my dead body säger Paul och fortsätter med att vi jurister är speciella. Och så avslutade han med att det är domare som bestämmer om revisorerna ska få den typen av förtroende och eftersom de är jurister själva så kommer inte det hända. That's how the world works and it's a wonderful world enligt Paul. Det kändes lite som introduktionsföreläsningen med Höök och det var ju ett antal år sedan så det var väl dags att få höra sånt igen nu ;-) Som tur är så säger han allt med glimten i ögat så det är förhoppningsvis ingen som blir för uppblåst av allt det här.

Överraskningar

Jag blev glatt överraskad av att Anna-Greta ringde på mobilen igår. Det är så roligt att pratas!

Igår var jag ute och drack drinkar och för första gången på ett par veckor så var det inte en pub. Vanligtvis hamnar man alltid på pubarna om man inte ska ut för att dansa men igår var vi sugna på drinkar och då är inte puben det bästa stället. Att trängas med turister alternativt Guinness-drickande irländare för att försöka förklara vilken drink man vill ha är inte lätt. Vodka & cola kan man få på sin höjd. Så vi begav oss till en favorit, South William. Pomegranate Cosmo var betydligt godare än Vodka & cola!

På vägen hem träffade jag väldigt otippat på en av de tyska tjejerna från i höstas. Det visade sig att hon kommit tillbaka för hon kände sig inte klar med Dublin så nu har hon fixat en praktikplats. Jättekul eftersom hon är så trevlig, så nu har vi redan bestämt att passa på att göra och se sånt vi inte hann med i höstas. Nackdelen med att vi hade så trevligt och kunde ta sällskap sista promenadbiten hem var att vi fastnade länge i allt uppdaterande och planerande. Dublin är inte lika vårfint och varmt om nätterna än. Det var kallt att stå ute mitt i natten så när jag kom hem fick jag fixa fram båda varmvattenflaskorna igen.

En av amerikanskorna hade tre tjejer över här i fredags och de käkade middag och det visade sig att de pluggade i London. När de försvann för att låna amerikanskans dusch började jag ana att de inte hade något hotellrum. Igår morse var jag in i köket ganska sent och då hade de redan försvunnit ut så det var ju inget som störde. Imorse fick jag en överraskning när det låg en tjej och två killar där. De sov när jag gick ut på långpromenad, när jag fixade frukost, när jag ställde in maten som jag handlat och de sov när jag skulle laga lunch vid 12.30. Inte för att jag bryr mig om att jag störde dem men jag störs av att behöva lyssna till någon som snarkar någon meter ifrån mig när jag lagar frukost.

Jag sa till när jag skulle ha en person på mitt rum men den amerikanskan varken frågade eller varnade när hon hade tre tjejer och två killar som sov här. Hade jag vetat att jag inte skulle ha någon mer här så skulle jag kunnat anmäla i receptionen eftersom det finns så strikta regler men det kan jag ju inte göra om jag själv kommer ha någon här. Så det är ju bara att bita ihop. 

Lördagspromenad i bilder

Promenad på campus

Blåbär & blåklocka

Det blev en sväng till  Dundrum shopping center idag och jag lyckades äntligen hitta till Cath Kidston. Butiken är lite som Avoca, färgsprakande och underbart. Jag skulle kunnat shoppa på mig hur mycket som helst men eftersom jag ska få med mig alla vinterkläder och en massa annat hem så skulle det innebära övervikt på planet. Men jag ska nog komma på en lösning och annars får jag väl åka över med en tom resväska och bara fylla med Cath Kidston grejer, det skulle kunna funka det med.

Vädret var så härligt idag att det blev premiär för årets första glass utomhus i solen. Alla bara njuter av det fina vädret, folk går i shorts och med palmerna runt shoppingcentret så får man en semesterkänsla. Det är bra att passa på att äta glass när man är i Dundrum för där finns Aussie Ice som har den godaste glassen. Deras blåbärsglass är inte dum alls!

Några av dagens shoppingfynd 



Mina händer doftar Blåklocka



Min gamla plånbok tappar ut småmynt så det var nödvändigt med en ny. Det var också nödvändigt med en blommig och fin sort.

Språk

Jag och G tar kvällspromenader om vi båda är hemma. Förutom att det är skönt med frisk luft och en paus från pluggandet så är det väldigt bra språkmässigt. Våra promenader är som en liten mini-språkresa. Jag lär G svenska och hon talar om för mig vad saker heter och hur de uttalas på iriska.

Jag visste redan innan att "dia dhuit" är hälsningsfrasen men jag hade inte fattat att innebörden av orden egentligen är "God be with you" och inte bara hej. När man svarar så säger man "dia is Muire dhuit" vilket är "God and Mary be with you". Det blir nästan lite komiskt, som att man försöker överträffa varandra i vem som kan svara mest religiöst.

Men de finaste iriska orden lärde jag mig igår men de kan jag inte skriva ner och stava till än så ni får nöja er med innebörden ;-) Det är orden för saknad. Engelskans "I miss you" skulle vi ju översätta direkt till att "jag saknar dig" men iriskan uttrycker det så mycket bättre. Deras uttryck översätts till engelska som "I feel that you are away from me". Att säga att man känner att någon är ifrån en känns finare och mer uttrycksfullt än att säga att man saknar någon.

Och på temat saknad så är det idag bara en vecka kvar tills jag är på svensk mark igen. Det ska bli skönt med lov och det ska bli underbart att få vara hemma ett par dagar.

Vår i luften

Idag var en riktigt seg dag skolmässigt. Vanligtvis har jag en lektion mellan 17 - 18 vilket är helt okej, man klarar det även om man pluggat under dagen. Men gårdagens lektion i en annan kurs blev flyttad till idag, mellan kl. 18 - 20. Då är jag definitivt inte på topp energimässigt! Som tur var har jag den kursen tillsammans med en kompis som var gullig nog att köpa smörgåsar till oss båda medan jag var på min första lektion så vi fick i oss någonting.

På väg till skolan idag

Vi har ju haft grönt och fint ända sen jag kom tillbaka efter jul men nu känns det verkligen som vår i luften! Irländarna har ju gått i koftor och ballerina skor hela vintern men nu börjar även vi andra utnyttja vårkläderna.

Det är lätt att skratta åt irländarnas klädval och jag har aldrig varit så extremt tunnklädd men det slog mig förut att jag nog allt var lite för optimistisk ändå. Jag insåg det när jag kom på att i princip allt jag utnyttjat som mest i vinter var saker som jag själv inte hade med mig. Varmvattenflaskorna köpte jag i och för sig helt på egen hand. Vinterjacka + vinterstövlar hade familjen med sig, min nya favorit tröja i fleece + ett par vantar med avklippta fingrar att ha på sig inomhus fick jag av moster & co, de varmaste sockorna skickade Karro över, de varmaste vantarna fick jag av Anna-Greta, handvärmarna som räddade fingrarna fixade Lina... Jag ser ett mönster här och inser att jag nog inte är så organiserad och förberedd som jag kanske lurat i mig själv. Så nästa gång jag säger att jag klarat mig helt själv så är det fritt fram att påpeka att alla varit delaktiga ;-)

Jag hörde att pappa hjälpt Lasse & Anna-Greta med att hitta hit till bloggen också så hej!

Dagens höjdpunkter kan vara väldigt olika

Ja det finns många olika sorters höjdpunkter på dagen.
Det finns dem som gör en fånigt nöjd och glad trots att det bara är småsaker. Som att ha sällskap när det ska handlas mat. Som att upptäcka att affären fått in nya sorters yoggi vilket man uppskattar om man inte känner för att laga något. Och att upptäcka att bananerna man köpt hade precis rätt konsistens, inte för omogna och inte för mosiga. Eller att ha sällskap medan man pluggar så att man inte behöver känna sig helt osocial. Såna saker är bra höjdpunkter!

Sen finns det de som är lite mer tveksamma, Som att spilla ut apelsinjuice och inse att heltäckningsmattan effektivt suger upp det som en svamp innan man hinner torka upp något. Sen är det inte lika roligt när man inser att dels är det inte så fräscht att spara apelsinjuice på det sättet och dels har heltäckningsmattan säkert dragit åt sig en massa annat också.

Sen finns det höjdpunkter som kan återanvändas eftersom man kan påminna varandra om de ett bra tag framöver. Ett exempel är när brandlarmet bröt ut igen (eller ja, första gången den här terminen) imorse och eftersom de hotat med att man kan få böter om man stannar kvar så samlas det rätt många utanför entrén. Eftersom det är hyfsat tidigt och kyligt så står folk mest tysta och muttrar för sig själva. Plötsligt hörs en röst som högt och tydligt börjar slänga ur sig negativa kommentarer om irländare. Om blickar kunde döda... Givetvis var det en av våra amerikanare. Han är inte den skarpaste kniven i lådan direkt.

En sån dag! :-)

They're back!

Jag är nog inte så realistisk när det gäller den svenska bostadsmarknaden. Man skulle kunna säga att jag är helt ute och cyklar faktiskt. Lillebror hittade fina lägenheter som vi spanade på medan vi pratade på Skype och jag skulle gissa priset på en av dem. Jag anade att det inte var rätt när jag hörde asgarvet. Själv tycker jag att 10 miljoner hit eller dit var ju ganska nära ändå.  

Irländskorna är tillbaka nu efter deras omgång av svininfluensan. Allt blir så mycket roligare med deras sällskap. Jag har redan skrattat mer än vad jag gjort på länge, det går liksom inte att låta bli för G är så hysteriskt rolig utan att ens försöka. Hon skulle exempelvis berätta om en tjej hon känner som tydligen är jättesmal men när tjejen pratar om hur mycket hon äter så låter hon så besatt av mat att man skulle kunna tro att hon var större än hon är. Det är ganska enkelt att beskriva det ungefär så. Istället börjar G det hela med att "tänk dig att du är blind..." och sen tappade hon bort både mig och F någonstans för det blev bara ännu mer förvirrat. Vad hon velat säga var alltså att om man inte kunde se tjejen så skulle man aldrig ha trott att hon var så pinnsmal som hon är.

Nu är det dags för International Week på campus och det ordnas middagar, fester, filmvisningar m.m. Vi har redan planerat in att gå på Halal Food Festival där de ska bjuda på halal-mat från massa olika länder. Får se vad som händer mer i veckan.   

Enkelbiljett

Det känns lite konstigt att ha en enkelbiljett hem fixad nu. Jag hoppas i alla fall att pappa inte ljuger, men vem vet... Jag kanske står där i juni och får vinka av övriga familjen när de kliver på planet hem till Sverige ;-) Mamma, pappa och lillebror kommer över hit för en veckas semestrande runt ön vilket ska bli så roligt. Jag kommer antagligen ha lite tid över innan de kommer eftersom tentorna verkar ligga ännu tidigare än jag först trodde så då kommer jag kunna ha semester här och bara njuta. Och sen en vecka med familjen. Så det finns gott om tid att utforska övriga delar av landet vilket är tur eftersom det finns så mycket jag vill se.

Jag vill hitta fler landsortspubar att dricka pints på, se om man verkligen inte förstår folket i Donegal, stå vid Cliffs of Moher och se ut mot Atlanten, upptäcka om det stämmer att Connemara är en av de få oförstörda naturplatserna som finns kvar... Egentligen vill jag se hela ön. Förutom Limerick.

Men förutom att jag vill se varenda milimeter av Republiken Irland så lockar även Nordirland med Belfast och the Giant's Causeway. Och sen har jag hela tiden varit lite sugen på att åka över vattnet till Wales eftersom den går en färja som bara tar strax under två timmar. Det vore roligt att se kusten och havet från en båt och Wales var ju mer än tjugo år sedan jag besökte så det vore spännande att få se nu när jag kommer kunna minnas mer av det.

Det känns inte som att det är någon brist på platser att besöka i alla fall :-)

Kanelbulle och dansbana

Idag har det spöregnat hela dagen. Regnet håller oftast inte i sig mer än tio minuter men idag höll det minsann i sig länge. Typiskt eftersom jag inte harett enda helt paraply eftersom blåsten förstört tre stycken för mig. Jag försökte snåla lite och laga ett innan jul men det gick inte så bra. Jag måste köpa ännu ett nytt nu, det är lagom roligt att bli dyngsur bara man gått en meter utanför dörren.

Det var en seg dag idag, inte bara på grund av det trista vädret. Tisdagarna är med fransmannen och en annan lärare som har strukturerade handouts vilket är kanon men hennes lektioner går ut på att hon i princip läser från sina papper. Hon pratar utan inlevelse eller energi så det blir segt att lyssna på.
En av de svenska tjejerna som bor i ett hus med en ugn hade bakat svenska kanelbullar så jag fick med mig hem efter skolan. Inte illa med en kanelbulle till fikat såhär en vanlig tisdag. Bra avslut på en seg skoldag!

Jag har underhållit mig med att titta på webb-tv. Första avsnittet kunde jag inte bestämma mig om jag tyckte det var lite för pinsamt eller inte men nu är jag fast, Dansbanan i Täfteå är underhållande! Det är nog första gången jag hör någon utanför familjen använda ordet "eljest", bara det gör ju att man gillar programmet. Fast jag har upptäckt att på tv verkar eljest vara lika med singel så nu har jag tänkt att om jag och Sarah inte lyckas charma lill-greven i Ormsjö så kanske vi borde kolla upp dansbanan i sommar? ;-) 

Andra säger lyckan den finns i ett ögonblick

Lyssnar på Cornelis Vreeswijks En Stund På Jorden och planerar för Sverigebesöket. Så mycket jag vill hinna med eller snarare så många jag vill hinna träffa men precis som sist lär väl dagarna försvinna alldeles för fort. Sen irriterar jag mig även på Skype som inte vill fungera alls och internet som fungerar halvdant, fast det ska tydligen bero på byggandet av nya juridikbyggnaden så den här gången är det inte amerikanarnas fel.

Morgonen var solig och fantastiskt vacker och jag är så glad att jag hittat Deer park. Perfekt slinga för promenader och löpturer på dagen när det är ljust. De stänger parken på kvällarna när det är mörkt, fast jag skulle inte vilja springa där själv då ändå så det gör mig ingenting. Det bästa med dagen var ändå att komma ut från föreläsningen klockan 18 och upptäcka att det fortfarande var ljust ute och fåglarna kvittrade. Det känns verkligen som en svensk vårkväll då.

Vi pratade om "legal privilege" på lektionen idag och jag insåg att jag inte kan komma på hur vi översätter det till svenska. Klient förtroende kanske. I alla fall, frågan dök upp vad som händer om klienten tror att han/hon delar med sig av något till en riktig advokat och det sen visar sig att människan inte alls är advokat. Då svarar Paul något i stil med att "ja om det inte är en riktig advokat utan någon som gått på Trinity..." Det där är anledningen till att jag aldrig kommer kunna köpa den fina lila mjukiströjan som jag är väldigt sugen på, det står Trinity på den.

Lördagspromenad

Promenad förbi bostadsområdena här i närheten av campus och så genom vackra Deer park igen. 

En tandläkarmottagning.

Toppen på kyrkan som ligger längst med promenadvägen

Jag gillar att man kan se inåt city centre från toppen av parken

Saker jag gillar med Irland

Det finns många saker jag gillar med Irland men det gäller ju att uppskatta även små detaljer.

Jag gillar att det är grönt ute och förutom en liten regnskur så har vi vårväder. VÅRVÄDER i februari och vi hade det redan i januari. Man behöver inte oroa sig för is och halka på trottoarer och vägar. Inget snökaos, inga inställda bussar eller tåg, inga bilar som ska skottas fram... Jag gillar vackra vinterdag och jag vill inte vara utan att kunna åka snöskoter, promenera en solig vinterdag eller den härliga känslan av att komma in i värmen och bara titta ut när det snöar. Men en lagom dos räcker, jullovet var perfekt och nu är det skönt att slippa tänka på hur man ska ta sig fram och alla lager kläder man måste dra på sig.

Jag gillar att när man kliver in i en hiss med irländare så säger de "Hi! How are you?". Jag har anpassat mig vilket blir intressant när man kliver in i en hiss med någon som visar sig vara en annan utbytesstudent. Då får man en blick som om man vore helt dum i huvudet som faktiskt pratar i hissen och sen får man stå där i obekväm tystnad under resten av hissfärden.

Jag gillar att inte behöva packa matvarorna själv. Det må vara höjden av lathet men nu har jag vant mig vid att få matkassen packad. Undrar hur jag ska lyckas få affärerna hemma att nappa på den idéen? 

Jag älskar att få post

Har haft feberfrossa, ont i halsen och huvudvärken from hell. Crap! Jag trodde att jag hade lyckats hålla undan förkylningen men icke. Men jag antar att om jag inte hade vaccinerat mig så hade det kanske varit ännu värre och jag också hade legat helt sänkt i svininfluensan som irländskorna. Pratade just med en av amerikanarna i köket och hon var också sjuk så det verkar som vi alla smittat varandra så hela lägenheten är en enda sjukstuga.

Men imorse hade jag ett paket som väntade och det hade inte kunnat komma på en bättre dag. Vilken tajming! Tack bästa Lina som sett till att jag har en bunt svenska pocketböcker att plöja igenom nu.

Dagens Irlandsproblem: Matvarianten

Mina största irritationsmoment i höstas var det stökiga köket, bristen på värme i rummet och duschen som inte var så bra vattenstråle.

När det gäller duschen så har inget förändrats men jag försöker acceptera att det ändå inte går att göra något åt det så det är ingen idé att lägga energi på det. Det funkar inte alltid, ibland står jag med schampo i håret och blir irriterad på att man inte ska kunna skölja håret ordentligt. Men ljusglimten i det hela är att jag inte har samma långa hår som för ett par år sedan, det hade varit ännu värre!

Värmen är bättre nu när våren kommit hit. Så nu fryser man inte alltför mycket ens när man är i badrummet. Varmvattenflaskor och handvärmarna jag fick i julklapp av Lina var guld värt i början men nu hoppas jag att vårvädret ska hålla i sig så man klarar sig utan det.

Köksgolvet är återigen så smutsigt att jag fick fixa mat med mina läderstövlar på mig idag, Man vill inte gärna stå där i strumpor. Jag gillar mina aloe vera strumpor för mycket för att utsätta dem för det. Men förutom det så har jag nästan lyckats förtränga hur jobbigt det är att dela kök med folk som inte kan hålla ordning efter sig.

Det största irritationsmomentet just nu hör faktiskt till matlagandet. Jag vill ha en ugn! Jag tycker vanligtvis det är roligt att laga mat eller baka, det är ganska skönt avslappnande att fixa med om man inte behöver stressa ihop något. Men nu har jag noll fantasi på vad jag ska göra, även om jag vet attdet finns massor med saker man kan göra utan ugn så är jag bara sugen på det jag inte kan göra. Som idag när jag stod och stekte upp färs och blev sugen på ett recept jag fått av farmor med färsbiffar i ugn med ananas och gratinerad ost. Det är retsamt när man blir sugen på saker bara för att man vet att man inte kan få dem.

När jag kommer hem blir det kalas varje dag när man kan göra saker i ugn igen! På tal om kalas så hittade jag en av mina bilder ifrån kalaset i Ormsjö förra sommaren. Det känns som det var häromdagen, konstigt hur tiden går så snabbt.

Welcome to Rugby Country

Det här med hur landet är uppdelat kan göra mig lite snurrig. Alla postkoder som delar upp städerna, counties (låter fel att säga landskap men jag antar att det är den svenska motsvarigheten) och provinser.

”Leinster, the eastern kingdom, is the seat of prosperity, hospitality, the importing of rich foreign wares like silk or wine; the men of Leinster are noble in speech and their women are exceptionally beautiful.” En dikt översatt från gammal iriska 

Irland är uppdelat i fyra olika provinser: Leinster, Ulster, Munster, och Connacht. Jag lärde mig snabbt att de här uppdelningarna är väldigt viktiga i sportsammanhang, man måste givetvis vara solidarisk med sin provins. När man kommer till Dublin är det svårt att missa vilken provins det är eftersom Leinster Rugby finns på reklamskyltar överallt. Rugbysporten har verkligen det bra här PR-mässigt just nu. Förutom alla skyltar om Leinster så sponsrar Guinness någon liga nu i år så det finns även stora skyltar med texten "Welcome to Rugby Country" och alla föreställer ett par biffiga rugbyspelare med tröjor med Guinnessmärket. Det finns till och med en reklamvideo.   

Men trots att rugby och sport är viktigare än mycket annat här så lärde jag mig av en av irländskorna att provinserna spelar stor roll också när det gäller iriskan. Alla provinser har olika dialekter och när irländarna lär sig språket i skolan (det är obligatoriskt tills de är fjorton år) så måste de kunna ”sin” dialekt flytande men även lite av andra dialekter. Det kan tydligen skilja sig väldigt mycket åt mellan de olika provinserna, både när det gäller uttal, stavning och ord som inte ens finns hos alla. Eftersom man måste kunna flytande iriska när man jobbar exempelvis inom staten eller som lärare så gäller det att hålla reda på inte bara en dialekt utan kunna förstå sig på och prata alla dialekterna. Vissa dialekter är svårare att förstå än andra, folk från Donegal har en speciell dialekt både i iriskan och engelskan. Det kan Malin intyga för vi hade inte helt lätt att förstå irländaren vi träffade på i Temple bar. Men man behöver inte känna sig dum när man inte förstår allt vad de  från Donegal säger för även andra irländare har problem med det. Det är till och med så illa att irländare från andra delar av landet åker till Donegal på somrarna för att arbeta och lära sig dialekten.      

De fyra provinserna är sen indelade i counties och Irland har traditionellt sett trettiotvå counties. Republiken Irland har tjugosex stycken och övriga sex counties tillhör Nordirland. Det är lite intressant eftersom provinsen Ulster har dels alla de tillhörande Nordirland men även fyra som hör till Republiken Irland.

County Dublin upplöstes för ett par år sedan och delades upp i mindre counties för att det skulle vara lättare att administrera. De nya är: Dun Laoghaire-Rathdown, Fingal och South Dublin. Jag bor i Dun Laoghaire-Rathdown, i ett område som heter Belfield. Belfield är ganska litet och eftersom campuset å andra sidan är stort så är består Belfield i princip bara av campusområdet.

Man kan stå i ett county och se över vatttnet till det andra. Dun Laoghaire tillhör (inte så överraskande kanske) Dun Laoghaire-Rathdown medan Howth som ligger rakt över bukten tillhör county Fingal.

En favorit i repris. En bild jag tog i höstas i Dun Laoghaire

Dublin eller Baile Átha Cliath är uppdelat i postområden och Belfield tillhör Dublin 4. Eller D4 som förkortningen är. D4 används också som ett sätt att beskriva en viss typ av människor, oftast på ett negativt sätt eftersom en D4-typ anses vara rik, snobbig och ha en viss klädstil som skriker pengar och ingen klädsmak. 

Blåsigt värre

Idag fick vi resultaten på alla kurserna från förra terminen. Jag hatar den nervösa känslan och illamåendet man känner de få sekunder det tar mellan man loggat in och sidan med resultaten laddas. Men nu så här efteråt är jag lättad och faktiskt nöjd. Jag intalar mig alltid innan att så länge man slipper göra om något så är det bra men när man väl sitter där med resultaten framför sig så räcker det inte med att klara sig, man vill alltid att det ska gå bättre än så.

Annars är det storm här med varningar på radion. Det är läskigt hur blåsten blir här, utan att överdriva så har jag aldrig varit med om något liknande hemma. Jag stod stilla emellanåt på vägen hem från matshoppingen, fast att jag försökte ta mig framåt. Vinden blir så stark att man inte tar sig fram utan får anstränga sig för att gå emot. När jag satt på bussen in till stan (jag hade tänkt promenera men ångrade mig så fort jag kom ut) så åkte jag förbi Waterloo road, där jag bodde med mamma och pappa första nätterna i september. På ett ställe där höll de på att såga ner trädgrenar som hängde över vägen. Det var fotografer och kameramän på marken, vilket kändes lite avancerat bara för att de tog ner grenar. Sen hörde jag på radion att en kvinna dog där igår när ett träd blåste ner över henne. Så sorgligt!

Dagens Paul

Ny kategori: Dagens Paul

Favoritläraren som säger för mycket bra saker för att de inte ska skrivas upp och sparas.

Paul beskriver ett typiskt irländskt civilmål: Det är någon som blivit trampad på tån av någon annan vilket lett till att personen blivit deprimerad, inte kunnat jobba de senaste åren och vill nu att den som orsakade detta ska betala pengar som räcker resten av livet. 

Paul diskuterar rättsfall: Vi ska fokusera på mål ifrån the Supreme court (som vår Högsta domstol). Hade vi varit från Trinity så hade han bara behövt visa mål ifrån the High court (mål som inte kommit upp till SC) men han har större planer för oss eftersom vi är från UCD. Rivaliteten mellan skolorna är väldigt underhållande!

Pauls summering av Europarättskursen för de som inte läst den: Europarätt har företräde framför irländsk rätt. Sådär, det är hela Europarättskursen, nu behöver ni inte läsa den.

Inspector Clouseau, storm och swine flu

Torsdagar är långa dagar. Jag har tre kurser på rad utan någon lunch och bara tio minuters paus mellan så att man kan byta lektionssal. Eller ja, meningen är att det ska vara tio minuter men eftersom föreläsarna alltid drar över så blir det aldrig det. Fast jag har ändå tur för jag behöver bara gå runt hörner medan ett par i klassen har en kurs på andra sidan campus och det tar en kvart - tjugo minuter att gå dit så de missar alltid något.

Jag har ju inte varit så nöjd med den förvirrade lilla fransmannen och jag har försökt byta bort allt med honom men en kurs är kvar eftersom jag inte kan byta runt mer utan att det krockar med de kurser jag verkligen vill läsa. Nackdelen med hans kurs är att man inte får någon hjälp av hans undervisning, den är så ostrukturerad. Men idag upptäckte jag fördelen när vi diskuterade arresteringar, poliser och hur de får agera när de misstänker vapen. Fransmannen gör det inte medvetet men han är hysteriskt rolig när han ska demonstrera lite skådespelartalanger och visar hur poliserna i vissa fall kan ha tänkt... "Aha I suspect a gun" (säkert troligt att de tänker exakt så) och han säger det med exakt samma brytning som Inspector Clouseau  i Rosa Pantern.

Imorse hade vi solsken men efter alla mina lektioner hade det hunnit bli stormväder och det har bara blivit värre och värre under kvällen. Jag har krypit in under en filt och planerar att underhålla mig med ett par avsnitt av min nya favoritserie, Traffic blues. Får man inte nog av prat om garda i skolan så får man se dokumentärer på fritiden ;-)

Tyvärr har G varit hos doktorn idag och det visade sig att hon har svininfluensan. Vi har båda haft huvudvärk och varit trötta men hon blev sämre igår och har frusit och haft feberfrossa och idag hade hon så ont i huvudet att hon inte ens tog sig upp. Stackarn får åka hem till Tallaght nu och bli omhändertagen av sina morföräldrar så hoppas hon blir bättre snabbt. F är också sjuk och åkte upp norr hem till sin familj.
Jag hoppas verkligen att jag inte blir sjuk, blir lite nojig men jag vaccinerade mig ju och hoppas på att jag klarar mig.

Vädret nu på eftermiddagen 

Träden står vanligtvis upp, de ligger inte ner såhär...

Gnälligt inlägg

Efter en dag som började bra och sen en lektion med min favoritlärare så kändes det här som en riktigt bra dag. Det gick över ganska snabbt efter middagen. Men det känns så trist att börja gnälla så jag tar den roliga delen först.  

Man ska inte vara en besserwisser och jag försöker att inte tänka nedlåtande saker. Men idag var irritationsnivån så hög att det inte gick att låta bli. Det som gjorde vår kväll lite bättre var att amerikarna gav oss några saker att skratta åt efter att ha gjort oss på dåligt humör resterande tiden.

1. De kunde inte stava Budapest utan var säkra på att det hade något med buddha att göra så det borde vara ett H med i stavningen.
2. De trodde seriöst att de är engelskspråkiga i Ungern. Killarna tyckte att tjejerna borde gjort mer research för de vill åka någonstans där de pratar engelska. Vi borde kanske tipsat om att de i så fall bara har England, Skottland, Wales och Malta att välja på då. 
3. De funderar på att ta ett "buddhist bath" i Budapest. Vi antar att de hört om ett turkiskt bad och antagligen förväxlat det. Eller så finns det något religiöst buddhist-bad där som vi inte har en aning om.  

Det är egentligen en massa saker som irriterat men idag blev lite droppen. Jag och irländskorna åt middag i köket när vi hör att amerikanskorna står i hallen och pratar om att vi satt där. Strax därpå dök fem amerikanska killar upp (som vanligt eftersom tjejerna brukar laga mat åt sina killkompisar så vårt kök är populärt). Bara det känns lite ohyffsat, de kan ju i alla fall höra efter om det är okej med oss. Vi säger alltid till även om vi bara har en eller ett par människor över och särskilt om någon annan är i köket.
Ännu mer irriterande är det att varje gång de varit här så har mitt och F's internet slutat fungera så sist började vi misstänka att det beror på att så många använder det. Vi bor sex personer i lägenheten och det är väl inte så kosntigt om internet inte klarar av det dubbla om alla surfar på en och samma gång. Och mycket riktigt, mitt internet fungerade inte på hela kvällen. Tre timmar tog det tills det började fungera. Jag fick gå till datahuset för att komma åt skolarbetet jag behövde läsa på om. Det som gör mig irriterad är att jag inte hade behövt det om de bara kunde gå därifrån eller om några kunnat vara offline. När jag sa till att mitt internet inte fungerar när alla de är online i vår lägenhet så skrattade killarna, sa något i stil med att "jaha, så vi stjäl erat internet?" men ändå de vägrade logga av eftersom de skulle boka hostel och tågresor. Tjejerna som faktiskt bor här tyckte bara att det var ju tråkigt men de var ju faktiskt tvungna att boka...
Det var ju inte så mycket att göra åt ikväll men vi bestämde oss i alla fall för att prata med amerikanskorna när de inte redan har gäster här.

Ett annat irritationsmoment har varit att de inte har några egna grejer och de vet att de tar våra bestick och tallrikar men struntar ändå i att diska upp efter sig. Vi har sagt till men de bryr sig fortfarande inte. Så nu diskade vi upp våra grejer, har ställt undan det mesta på rummen och så har vi markerat med lappar på det som är kvar. Det känns ju helt galet att man ska behöva hålla på så med vuxna människor.
Tyvärr så saknas en massa bestick och när vi frågade amerikarna om de hade något på rummen så började deras killkompisar lägga sig i och fråga om vi trodde att de stal saker. Väldigt moget sätt att ta det på. En av tjejerna har dessutom haft sönder en av G's tallrikar, hon tappade den i golvet. Så vi får väl se om det dyker upp bestick och en ny talltrik.   

En bild från häromdagen bara för att avsluta det gnälliga inlägget lite roligare.

 

Flygande kram

Hade ett brev som väntade utanför dörren imorse. Det var en trevlig överrraskning dels eftersom det alltid är kul med post men sen har postgången varit lite tveksam så det var ju kul att se att det går att nå fram hit.

Ett fint kort var det också. Tack mamma och pappa :-) Det blev en trevlig början på dagen. Och nu tack vare lillebror är mitt Spotify återigen lurat att tro att jag befinner mig i Sverige så nu kan jag lyssna på musik igen. En sån fantastisk dag! ;-)