Hej då campus

Nu är det dags för sista natten på campus och trots att det finns mycket som stör mig med att bo såhär så är det ändå vardag nu. Jag har vant mig vid att kunna traska bort till Centra för att köpa mjölk, ha vänner så nära inpå att man bara behöver gå ett par rum bort eller till ett annat hus, kunna gå till föreläsningen fem minuter innan den börjar... Eller som idag när jag mötte en kompis för att ta en kaffe i Arts block och vi sprang på en av hennes gamla professorer som glatt pratade med oss om dissertations och jobbiga föreläsare som inte ger någon feedback. Vänligheten, öppenheten och nyfikenheten när man möter nya människor är underbar.

Det blir inte riktigt sista besöket här eftersom min snälla kompis hjälp mig ur knipan med allt mitt bagage. Jag har fått ställa in en väska hos henne så nu slipper jag äventyret att ta mig och alla mina väskor till flygplatsen och vi behöver inte tränga in allt i bilen. Skönt att det löste sig så bra!

Utsikt från mitt sovrum.



Utsikt från porten

Sunday shopping makes me happy

Först och främst, grattis på mors dag mamma! Det är ju lite dumt att det inte dykt upp något i postlådan än, särskilt eftersom jag faktiskt var på väg att skicka det för ett par månader sen när jag fortfarande trodde att vi firade mors dag samma datum både här och i Sverige.  

Idag har jag varit inne i city för att äntligen ta tag i det här med att köpa skorna jag faktiskt behöver. Och nu är det gjort, jag hittade ett par fina och väldigt bekväma skor. Just nu är de vita men som hon på Schuh sa så lär de väl inte vara det alltför länge...

Jag funderar fortfarande på de här fina skorna som jag egentligen inte behöver men som jag bara vill ha. Får fundera lite till och sen kanske köpa dem när vi är tillbaka i Dublin nästa vecka. Eftersom jag ändå inte kommer använda dem nu på roadtripen så är det ändå onödigt att shoppa ännu mer saker just nu när jag egentligen behöver banta bagaget.

Är det så här man minskar bagaget?

Ja det här med att banta bagaget går sådär. Jag har slängt hur mycket som helst och rensat flera gånger om så jag har faktiskt minskat grejerna till en tiondel av allt jag hade i mitt rum. Men sen så händer det saker man inte kan räkna med. Till exempel att Clery's plötsligt har rea på Benefit smink och Boots har köp 3 för 2 på massa produkter. Eller som att att Forever 21 har en jättefin sommarklänning som jag bara älskade.

Det har varit en väldigt lyckad shoppingdag men mindre lyckat om man ser till packningen. Men jag fick en sminkning på Clery's också, det var väldigt trevligt. Efter en veckas förkylning ser jag äntligen ut som att jag inte levt under täcket med mina näsdukar och Strepsil (även om det är exakt det jag gjort). Så nu när jag ska försöka klura ut packningen så kommer jag i alla fall vara sminkad när jag gör det.

Gotta love M&S

Jaha, nu var det dags för ytterliggare ett besök i mitt rum. Den här gången knackade de inte ens så det var ju trevligt att jag i alla fall hunnit få på mig kläder efter duschen. Nu skulle de byta sängkläder vilket jag fick gjort redan igår eftersom jag inte hade varken kudde eller täcke utan fick säga till att de skulle fixa det...

Jag är så otroligt trött och vill bara få vara ifred men nu funderar jag på om jag ändå ska dra iväg en sväng medan de fortsätter städa för här får man ju ingen lugn och ro.

Idag hade jag i alla fall matlust för första gången på en vecka och Marks & Spencer är räddaren i nöden när man inte orkar laga mat själv. Så idag blev lunchen en färdig räk- & nudelsallad med mango. Mums!





Pale Blue Eyes

Jag vaknade ovanligt sent idag efter att ha sovit tolv timmar i sträck. Förkylningen bekämpas med sömn och mitt lilla husapotek. Spännande uppvaknande eftersom det kom in en man i mitt sovrum och skulle tvätta fönstrena... Han hade tydligen knackat men sen använde han sin nyckel och klev in. Det är bara ytterliggare en av sakerna som gör att jag är less på att bo på campus nu. Inte less på att bo i Dublin men less på studentlivet och att bo på campus, det är jag färdig med nu.

Nu sitter jag och lyssnar på Andrea Corr's (kommer ni ihåg The Corrs som var populära för ca tio år sedan?) version av Pale Blue Eyes och läser ett meddelande från G som nu lärt sig hur man säger att någon är dum på svenska. Hon som skulle lära sig raggningsrepliker tills hon kommer till Sverige men vi har inte kommit dit än. Lite felprioriterat kanske.

Har just läst igenom ett långt meddelande från en av fransyskorna som åkte hem igår. Det är underligt att plötsligt behöva säga hej då och eftersom nästan alla åkte nu så har det blivit väldigt många hej då... Men det är ganska fantastiskt hur många nya människor man träffat. Alla säger till varandra att om du kommer till mitt hemland så är du alltid välkommen hos mig. Även om det är sånt man oftas säger så är det ändå trevligt.

Flyttat till ny lägenhet

Eftersom alla är tvungen att flytta ut från lägenheterna idag så har jag fått fixa en ny lägenhet för ett par dagar. Så nu bor jag i Glenomena. Det ligger bara på andra sidan campus men efter att ha släpat alla mina saker hit så är jag helt slut. Har varit småkrasslig sen i helgen men givetvis slog det till ordentligt igårkväll och jag har legat med feberfrossa hela natten... Mindre kul! Men nu är sakerna på plats och jag orkar inte ens tänka på när jag ska ta mig härifrån på tisdag.

Ingen heltäckningsmatta i hallen!

Undrar om sofforna är bekvämare än våra var?

Fräscht kök.

104 Hour Getaway

Jag är helt fast vid radion nu, det är bättre än tv det här. Min favorit radiostation har en challenge för välgörenhet där två av radiopratarna ska ta sig så långt bort från Dublin som de kan på 104 timmar (radiostationen heter FM104) på 50 euro/dygn. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna så men det är otroligt spännande och jag har lyssnat på det på bussen hem, på kvällspromenaden och när jag städat.

Nu är den ena på väg till Ukraina och har haft problem med beväpnande vakter på tåget. Alla ringer in och säger att det inte är säkert så det är ruggigt spännande att följa.

Och imorse var det bara underhållande när den andra inte ätit på många timmar och gnällde som bara den. Han blev inte gladare när radiopratarna här hemma lade upp bilder på när de åt chips (edit: pommes frites heter det visst) till frukost ;-) Han lade på telefonen mitt i sändningen för att han blev så sur. Man kan ju inte låta bli att älska den irländska bitterheten och humorn!

Only in Ireland...

Det är verkligen bara här (och möjligen UK) som man kan komma på tanken att ha en National Fish & Chips Day.

Jag fikade i stan idag med härliga T och det kändes helkonstigt innan när vi försökte bestämma en dag som passade. Att veta att man måste ta det nu eftersom jag inte kommer komma tillbaka som vanligt den här gången... Efter vårt Starbucks-besök handlade jag mat på Marks & Spencer innan jag promenerade ner till busshållplatsen där det stod att just den hållplatsen var tillfälligt avstängd och bussarna skulle gå från Merrion Square. Så jag promenerade dit på genvägar mellan husen och insåg att jag hittar bättre här än i Stockholm. Och Starbucks och Marks & Spencer är vardag. Det är en ganska konstig känsla.

Kilmainham Gaol

I gymnasiet skrev jag mitt projektarbete om Irland och IRA. Då såg vi filmer som Michael Collins (en av de bästa filmerna trots att irländarna själva säger att Julia Roberts har den värsta irländska dialekten som någonsin gjorts på film) och In the name of the father. Både filmerna har spelats in på det gamla fängelset Kilmainham Gaol, där många av Irlands rebeller suttit inlåsta och avrättats. Det är en av turistställena här jag verkligen velat se och idag så tog jag och en kompis tag i det och besökte fängelset.

När fängelset användes var det under tiden för potatispesten, hungersnöden och de värsta upproren. Folk begick brott för att få bli fängslade eftersom det var bättre än utanför. Men de historiskt kända fångarna är de som deltog vid upproren och i frihetskriget. Guiden citerade ett av de mest kända upprorstalen som Robert Emmet höll efter att han blivit dömd att avrättas:"When my country takes her place among the nations of the earth, then and not till then, let my epitaph be written" (epitaph är gravering på en gravsten så han ville att den skulle skrivas först när Irland erkändes som nation).

Häromdagen avled en av Irlands fd taoiseachs och i en av de här cellerna satt hans pappa inlåst under upprorstiden.

Man trodde att ljuset från det stora fönstret skulle göra fångarna till bättre människor.

Den här trappan var till för fångarna medan vakterna kunde ta trappan på bilden ovan för att komma upp snabbt vid bråk.

När man går omkring här är det svårt att föreställa sig att den yngsta som suttit där var 8 år gammal. Man dömde barn på lika villkor som vuxna.

Joseph Plunkett fick gifta sig med sin Grace och ett par timmar senare avrättades han. Det är en av de viktigaste händelserna under den tiden eftersom allmänheten först ställde sig tveksamma till upproren men det här fick de att börja tänka om och ge upprorsmännen sitt stöd.

Joseph Plunkett's fru var konstnär och målade sin vägg när hon själv satt inlåst ett par år efter hennes man avrättats.

Alla som sett Michael Collins känner igen Eamon de Valera. Han blev taoiseach och president när han kom ut från fängelset och under hans presidentskap omvandlades det till museum. Han invigde museumet så de säger att han var den sista rebellen att lämna fängelset och den första att kliva in i det igen.  

Man avrättade de flesta fångarna vid ingången till fängelset där allmänheten kunde titta på men här på bakgården skedde avrättningar som man trodde skulle leda till fler uppror. Den yngsta som avrättats här var bara 18 år.

Vilken helg!

Imorse lämnade jag av Sarah vid flygbussen efter en galen men rolig helg. Jag tror att vi både två har rejält med sömnbrist just nu men det var det värt. Vi hann med att shoppa och turista lite men mest blev det den typiska irländska sysselsättningen, vi hängde på puben.

Lite mer bilder från helgen:

Snabb bilduppdatering

Sarah kom igår och det är så roligt att äntligen träffas igen! Och nu har hon också fastnat för underbara Irland så vi kanske stannar här båda två ;-)

Bara en snabb bilduppdatering om vad vi gör. Men nu ska vi på pubrunda i Temple bar.

Igår var vi i Howth 

Idag var vi i Enniskerry och Powerscourt gardens. Ser ni Sarah?

Ja vi är galet mätta just nu.

Bombhot och misstänkta objekt

Nu har drottning Elizabeth landat i Dublin.

Lillebror länkade en artikel från DN om bomben som hittats utanför Dublin så lite av det som händer verkar ha nått Sverige men det är overkligt vad som pratas om på nyheterna här! Det är inte bara Dublin som drabbats utan även Belfast city, London och andra platserrunr republiken Irland. Det är bomber, falska bombhot, misstänkta objekt... Det är bråk inne i city mellan poliser och demonstranter.

Det är helt galet! Jag har aldrig varit med om såna här nyheter.

Dags att säga hej då

Nu börjar det verkligen kännas att det här är den sista tiden, när man börjar säga hej då till vänner man träffat.

Jag läste just en gullig hej då-lapp från de två amerikanskorna som åkte tidigt imorse. Och igår sa jag hej då till G eftersom hon åker till Dubai nu. Det känns verkligen vemodigt eftersom vi har haft så roligt tillsamamns. Även om vi pratat om att besöka varandra och man lätt håller kontakten nu med facebook och Skype så är det ju inte samma sak som att dela lägenhet. Jag träffade hennes morfar igår och han är exakt som man föreställer sig en typisk irländsk farbror. Kort, gråhårig, skrattandes och med en mysig dialekt.

På ett sätt känns det som att det var alldeles nyss som jag sprang genom ösregnet här på campus den där allra första dagen men samtidigt så har det hänt så mycket saker att det känns som en evighet sedan. Jag tittade igenom mina gamla bilder och inser hur mycket som ändå hunnits med.

Det var åtta månader sedan jag tog den här bilden den allra första dagen på Irland...

Färdig!

Idag skrev jag sista tentan. Det känns lite overkligt och tiden har gått så fort.
Tentan kändes bra och jag blev klar hyfsats snabbt, hade fyrtio minuter kvar och då hade jag hunnat kolla igenom alla sidor jag skrivit ett par gånger. Skulle möta G efteråt eftersom hon skrev i samma sal och jag trodde att jag skulle behöva vänta men efter ett par minuter dök hon upp och hade också lämnat in tidigt så det var ju perfekt. Medan vi satt på tentan hördes ett dånande ljud och det började vräka ner regn men när vi kom ut så hade det slutat som tur var.

Vi tog studentkårens buss tillbaka hem och hann prata igenom G's favoritämne just nu - Eric Saade. Hon hejade mer på honom är det irländska bidraget (ja Jedwards är inte så mycket att heja på) och var överlycklig att han gått vidare. Ibland är hon mer svensk än mig...

Precis när vi var vid grindarna utanför huset så hördes ännu ett dånande ljud och efter G's "oh shit that's not good" så gjorde vi oss beredda att springa och mycket riktigt så började de vräka ner. Hagel den här gången så vi sprang allt vi kunde medan G skriker och frågar om jag hade mitt nyckelkort. Det måste sett ganska lustigt ut. Men vi kom hem och in utan att bli alltför blöta :-)

Nu har jag lärt mig en ny rolig historia också. Fast den är lite elak. Den är bara rolig om man är van vid Dublin och de olika områdena men jag har ju skrivit så mycket om norra och södra delen av stan... Norra är som sagt inte den finaste delen.
Frågan är - Vad skiljer människor från djur? Svar: Floden Liffey.

Ännu en tentadag

Idag var det tentadags igen och dagen började alltför tidigt. Jag var trött och spänd och mådde illa, ingen höjdare att starta morgonen så men efter att ha tvingat i mig frukosten och fått en promenad så kändes det okej.

Första tentan kändes bra, riktigt bra till och med så jag kommer bli besviken om det inte märks på betyget. Även om jag hatar ångesten och nervositeten med tentor så måste jag erkänna att det är en kick när man sitter med en tenta framför sig och känna att den störst klurigheten är hur man ska strukturera upp svaret för man vet exakt vad som frågas efter. Man kan ju aldrig veta betyget eller hur det gick men jag vet att jag fick med alla rättsfall som borde tas med och jag kom ihåg namnen. När alla heter saker i stil med Californa v Greenwood and Van Houten så är jag nöjd bara över det :-)

Det andra tentan kändes inte lika bra. Jag svarade utförligt och jag tror att jag har rätt faktamässigt men jag kom inte ihåg alla rättsfallen där eftersom de var så många så vi får väl se hur den går.

Men nu är det en enda tenta kvar. Och även om det skulle bli pannkaka av någon av de här tentorna så kommer man få skriva en uppsatstyp av kompletering och hemma har jag min examensuppsats kvar så det innebär att jag nu pluggar till min allra sista tenta någonsin!

Halvdåliga mobilbilder men så här såg det ut när jag var på väg hemåt efter tentan...

Ett av alla lägenhetskomplex med grindar runt sig

En vanlig vy, såhär ser de flesta bostadsgatorna ut. Typiska irländska radhus.

Donnybrook

It's doing her head in

Jag hängde på låset till receptionen och eftersom Siobhan i receptionen också gissade att det var batteriet så fick jag fylla i en blankett till vaktmästarna. Det hade slutat låta just då och hon sa att det brukar göra det men sen går det igång igen efter ett tag. Sen säger hon att hon hoppas att vaktmästarna ska hinna med det idag... Ungefär där såg jag framför mig hur lite sömn jag kommer få om det börjar tjuta i natt igen och hur bra det kommer gå på tentornadå.

Jag kanske såg desperat ut när jag sa att det hoppas jag med eftersom jag har två tentor imorn, för då var hon faktiskt väldigt gullig så hon ringde runt och jagade tag på en vaktmästare. Hon gav honom mitt rumsnummer och frågade om han kunde fixa det så snabbt som möjligt och flikade in att jag har tentor imorn och att ljudet "is doing her head in". Jag hann knappt komma upp själv och in i lägenheten så dök han upp. 

Peppar peppar så har det inte låtit någonting nu men han sa att han hoppades att det var batteriet men att jag skullegå ner till receptionen igen annars och säga till. Så finger's crossed att det var det jäkla batteriet så att jag i lugn och ro kan fokusera på tentorna nu.

Första tentan skriven

Jag vaknade vid klockan sju av att brandlarmet i mitt rum pep, inte tjöt som det brukar utan det piper ett par gånger i minuten så det är väl batteriet. Jag blir tokig, just nu sitter jag i köket med två stängda dörrar emellan och jag hör fortfarande ljudet. Nu väntar jag på att receptionen ska öppna så att jag kan få hit någon som kan nå det förbannade larmet. Lustigt nog kom C precis ut och han var ovanligt pratsam och han var klädd i kostym och på väg för att jobba.

Annars skrev jag första tentan igår. Man fick välja att skriva om två av tre frågor och se var varje fråga uppdelad i en kortare fråga och en essä fråga. Läraren hade bussigt nog hintat om att det skulle komma en delfråga på biotekniska patent så det har snurrat i huvudet av begrepp som stamceller, genmodifierande och växtförädling. Igår morse var jag fortfarande osäker på om jag skulle välja den frågan men sen på tentan kändes det bra och jag kunde namnen på alla rättsfallen och lagtexten på det området. Jag hatar att man måste lära sig det utantill, alla namnen på rättsfallen är tillräckligt men att kunna lagtexten i huvudet också när det handlar om både irländsk lag och EU direktiv är knepigt minst sagt.

Tentadagen började med att det regnade och jag var osäker på den exakta vägen till RDS Simmonscourt där vi skriver tentorna i år så jag bestämde mig för att ta studentkårens buss. Det var en spännande upplevelse eftersom den såg ut att ha varit med i ett par årtionden och dessutom regnade det in.

Precis som i julas så var tentaområdeten stor industriliknande byggnad där det rymdes hur många som helst, vi var runt tvåtusen personer som skrev i en och samma sal. Vi utbytesstudenter får ha med oss lexikon till tentan och förra året bar jag med den i onödan men samtidigt så vet jag att om jag inte skulle ha det med så skulle jag säkert fastna på något ord. Så jag släpade med den igår med. Förra året tittade de bara igenom den lite snabbt och sen var det inget mer med det men igår var det lustigt nog ett himla procedur.
Först visar man upp sitt studentkort för att komma in i salen och där frågade de vilken kurs jag läste eftersom jag hade en bok med, sen kom jag till stället där de kollar igenom boken efter fusklappar och det gick snabbt men sen innei tentasalen så blev jag och M (en annan svensk tjej) stoppade av en kille som frågade vilken kurs vi läste eftersom vi hade litteratur med oss. Han började bläddra i sin lista över kurser där man får ha böcker med till tentan och när vi säger att det är lexikon och att vi är utbytesstudenter så ser han lite smått chockad ut och frågar var vi kommer ifrån eftersom vi ser så irländska ut.

Med tanke på det ruffiga byggnaden så är det lite lustigt att den ligger i det finaste området. På vägen hem gick jag förbi ambassader, Four seasons hotell och massa tjusiga hus. Och så mitt favorit Tesco så jag hann med matshopping också.

Tescos hylla med juicer är lika stor som hela mejeridelen på Ica hemma. Den ger mig beslutsångest men igår hittade jag apelsin & passionsfrukt. Jag fegade ur på apelsin & vattenmelon för det lät som en väldigt udda kombination... 

I rest my case

Igår när klockan var över åtta och jag var vrålhungrig eftersom jag inte hunnit äta middag så var min kära lillebror snäll att påpeka att han ätit gott. Sen trodde han inte på mig när jag sa att jag också skulle ha taco så här kommer bildbeviset... 

Milkshake heaven

Idag var det dags att lämna bubblan på campus och bege sig ut i den stora världen igen, dvs. city centre. Jag var i desperat behov att storhandla och Tesco är billigare och större än butiken här på campus. Dessutom har de bär och nötter, vilket behövs laddas upp med när man tentapluggar. 

Efter mathandlandet var gjort så blev det ett besök på Shakeaway. Det är verkligen himmelriket om man gillar milkshakes. Det finns alla möjliga smaker, kolla den gigantiska menyn. Det finns smak av alla  godisbitar och kakor man kan tänka sig men sen också gurka och rabarber. Är det inte knäppa smaker på milkshake? Jag har inte blivit så irländsk att jag förstår grejen med allt det söta och vissa smaker låter ju inte särskilt goda men jag tog päronsmak och den var så god!

Efteråt när jag satt på bussen så fick vi vänta ett bra tag vid ett rödljus och då stod det en buss parkerad vid sidan så jag satt och tittade ut på den. Någonting var fel men jag kunde inte komma på vad. Tills jag efter ett tag såg att det var en tysk turistbuss med dörren på högersidan och föraren på vänstersidan... Jag har full förståelse för om det kommer dröja tills jag får låna någons bil när jag kommer hem ;-) Högertrafik känns inte helt rätt.

Ruggväder

Efter ett par dagar av riktigt sommarväder så svängde det runt och blev plötsligt kallt idag. Fast vi har ju i alla fall inte snö som hemma i Sverige. Det märks inte jättemycket ute men inne är det värre. Eftersom ingen värme är på i husen nu och isoleringen är som den är och särskilt vid fönstren så är det inte behagligt direkt. Just nu sitter jag i min lurviga tröja och den är alldeles lagom varm. Så tack Sussie, den kom till användning även nu i maj trots att det varit varmt nog för linne inomhus :-)

Eftersom G inte varit i lägenheten nu på ett tag men kom tillbaka idag för att fixa lite efter hennes tenta så passade vi på att gå för att ta en kaffe och något att äta. I en av skolbyggnaderna finns ett café som serverar Starbucks kaffe så vi gick dit. Fast vi blev utkastade sen för tydligen stängde de tidigare än vi trodde. Lite fräckt var det eftersom de inte sa något när vi beställde men ett par minuter efter att vi fått maten så började en av personalen att moppa golvet under vårt bort och vid våra fötter utan att säga någonting. Sen försvann han och dök upp framför vårat bord ett par minuter senare och sa att nu fick vi gå för de skulle stänga. Då var vi lagom irriterade så jag sa det kan vi göra men vi vill äta klart först. Fattar inte hur de tänker om de ska kasta ut kunder sådär utan att förvarna när man har mat kvar. Så nu har vi bestämt oss för att inte gå dit igen i alla fall.

Matblogg

Jag har tröttnat helt på vårat grisiga kök och bristen på ugn så fantasin har inte varit så stor när det gäller mat på senaste tiden. Men efter att jag fått en tidning med lite recept i av mamma så kände jag att det var dags att inte bara leva på omeletter och sallader. Så nu har jag fixat fetaostfärsbiffar, couscous-sallad och så en fetaostdipp på den osten som inte skulle ner i färsbiffarna. Så nu blev det en matblogg helt plötsligt och ingen matblogg utan foton på maten: