Welcome to Rugby Country

Det här med hur landet är uppdelat kan göra mig lite snurrig. Alla postkoder som delar upp städerna, counties (låter fel att säga landskap men jag antar att det är den svenska motsvarigheten) och provinser.

”Leinster, the eastern kingdom, is the seat of prosperity, hospitality, the importing of rich foreign wares like silk or wine; the men of Leinster are noble in speech and their women are exceptionally beautiful.” En dikt översatt från gammal iriska 

Irland är uppdelat i fyra olika provinser: Leinster, Ulster, Munster, och Connacht. Jag lärde mig snabbt att de här uppdelningarna är väldigt viktiga i sportsammanhang, man måste givetvis vara solidarisk med sin provins. När man kommer till Dublin är det svårt att missa vilken provins det är eftersom Leinster Rugby finns på reklamskyltar överallt. Rugbysporten har verkligen det bra här PR-mässigt just nu. Förutom alla skyltar om Leinster så sponsrar Guinness någon liga nu i år så det finns även stora skyltar med texten "Welcome to Rugby Country" och alla föreställer ett par biffiga rugbyspelare med tröjor med Guinnessmärket. Det finns till och med en reklamvideo.   

Men trots att rugby och sport är viktigare än mycket annat här så lärde jag mig av en av irländskorna att provinserna spelar stor roll också när det gäller iriskan. Alla provinser har olika dialekter och när irländarna lär sig språket i skolan (det är obligatoriskt tills de är fjorton år) så måste de kunna ”sin” dialekt flytande men även lite av andra dialekter. Det kan tydligen skilja sig väldigt mycket åt mellan de olika provinserna, både när det gäller uttal, stavning och ord som inte ens finns hos alla. Eftersom man måste kunna flytande iriska när man jobbar exempelvis inom staten eller som lärare så gäller det att hålla reda på inte bara en dialekt utan kunna förstå sig på och prata alla dialekterna. Vissa dialekter är svårare att förstå än andra, folk från Donegal har en speciell dialekt både i iriskan och engelskan. Det kan Malin intyga för vi hade inte helt lätt att förstå irländaren vi träffade på i Temple bar. Men man behöver inte känna sig dum när man inte förstår allt vad de  från Donegal säger för även andra irländare har problem med det. Det är till och med så illa att irländare från andra delar av landet åker till Donegal på somrarna för att arbeta och lära sig dialekten.      

De fyra provinserna är sen indelade i counties och Irland har traditionellt sett trettiotvå counties. Republiken Irland har tjugosex stycken och övriga sex counties tillhör Nordirland. Det är lite intressant eftersom provinsen Ulster har dels alla de tillhörande Nordirland men även fyra som hör till Republiken Irland.

County Dublin upplöstes för ett par år sedan och delades upp i mindre counties för att det skulle vara lättare att administrera. De nya är: Dun Laoghaire-Rathdown, Fingal och South Dublin. Jag bor i Dun Laoghaire-Rathdown, i ett område som heter Belfield. Belfield är ganska litet och eftersom campuset å andra sidan är stort så är består Belfield i princip bara av campusområdet.

Man kan stå i ett county och se över vatttnet till det andra. Dun Laoghaire tillhör (inte så överraskande kanske) Dun Laoghaire-Rathdown medan Howth som ligger rakt över bukten tillhör county Fingal.

En favorit i repris. En bild jag tog i höstas i Dun Laoghaire

Dublin eller Baile Átha Cliath är uppdelat i postområden och Belfield tillhör Dublin 4. Eller D4 som förkortningen är. D4 används också som ett sätt att beskriva en viss typ av människor, oftast på ett negativt sätt eftersom en D4-typ anses vara rik, snobbig och ha en viss klädstil som skriker pengar och ingen klädsmak.