Klar!

Idag lämnade jag in sista uppsatsen och skrev sista tentan. Vilket innebär att jag är färdig med den första terminen här. Det är tre och en halv månad sen jag kom hit, vilket just nu känns helt absurt. Vad hände med dagarna egentligen?
Första tiden var allting så nytt och man var upptagen hela tiden, dagarna och veckorna bara försvann. Jag hade inte direkt hemlängtan och det här med att det ska ta ett par månader innan man vänjer sig stämde inte alls. Jag hittar bättre här än i Stockholm, jag har mina favoritställen, jag har en stammisaffär där de känner igen mig och småpratar, jag har (äntligen) förstått busslinjerna och jag trivs i Dublin. Jag kände mig hemma från början och fast att jag hela tiden längtade efter er därhemma så var det först nu mot slutet som det började kännas lite motigt. En kombination av mycket i skolan, allmän saknad och sen var det hela grejen med Ruffen som fick det att för första gången kännas tungt. Men lägligt nog så kom ju besöken ganska tätt inpå varandra då. Sen är det en himla tur att det finns Skype, mail och facebook. Vissa har väl fått stå ut med att peppa mer än andra ;-) Det känns skönt att jag inte varit ensam om att räkna ner dagarna i alla fall.

Nu är det bara kvar julklappsinköp, städning av lägenhet, firande av att terminen är slut och sen sent på Söndagkväll landar jag hemma igen. Det ska bli så underbart att få se alla igen och jag kan knappt vänta tills jag är tillbaka på svensk mark.