Egoboost

Vissa dagar är jag helt less på det här med att dela lägenhet. Det räcker med att gå ut i köket och upptäcka att någon smutsat ner hela spisen igen eller att min tallrik är borta. Eller som i G:s fall, att det bara är smulor kvar av hennes favoritflingor som hon köpte med sig från Dubai. G är just nu på krigsstigen och har redan förhört en av amerikanskorna. Det är sånt som irriterar.

Men sen finns det ju fördelarna. Som igår när jag just kom tillbaka hem efter mina lektioner och G skickar ett meddelande och frågar om jag är hemma och om vi ska mötas vid affären för att handla mat när hon kommit av bussen från centrum. Jag gillar känslan av att någon faktiskt bryr sig om man är hemma eller inte och att ha någon att göra tråkiga sysslor med. Och jag gillar våra kvällspromenader och att laga mat med irländskorna. Igår var faktiskt de två amerikanska tjejerna riktigt sociala också, den ena hade sin familj på besök i lägenheten när vi kom tillbaka från promenaden. De var så trevliga och amerikanskorna var pratglada för en gångs skull.

Igår var jag dessutom väldigt stolt, det blev nästan fånigt. Vi pratade först om att G träffat någon från County Leitrim där F kommer ifrån (ett county i norr nära Nordirland) och det visade sig att G inte hade en aning om vart det låg. Hon trodde till och med att Kerry var i närheten (county Kerry ligger på västra sidan av ön, det är inte ens nära). Vi skrattade en hel del åt det men sen sa F att "Tallaght ligger väl norr om stan" vilket det inte gör. Jag vet var både Leitrim och Tallaght ligger så jag var bättre på irländsk geografi än irländskorna. De tyckte till och med att jag var mer irländsk än dem och att jag borde få ett irländskt medborgarskap. Och byta från juridik till geografi och så kunde jag flytta hit och bli lärare för de tycker att jag ska stanna kvar ;-)

Vi pratade med en av amerikanskorna om deras resa under lovet. G frågade om något var dear och  amerikanskan frågade what? och såg helt förvirrad ut men G trodde bara att hon inte hörde (det händer ofta här hemma, amerikanskorna har svårt med dialekten) så hon fortsatte fråga mer långsamt "Was - it - dear?". Det var rätt underhållande men jag kände mig taskig tillslut så jag flikade in att hon undrade om det var expensive. Så nu har jag fått pluspoäng av irländskorna när jag kan engelska ord som inte amerikanskorna fattar. Men det är inte så konstigt, jag har dels vant mig vid de irländarnas ord och dels så tycker jag att dear är helt logiskt eftersom det låter som vårat "dyrt". Hela kvällen var en riktigt egoboost när vi pratade om språk så sa G att min engelska var perfekt när jag kom hit men nu låter jag riktigt irländsk. Det är nog den finaste komplimangen jag fått när det gäller språket!

Så det här med att dela lägenhet kan vara en väldig egoboost :-)