Cork

Egentligen hade vi tänkt stanna i Cork två nätter men istället blev det en natt.
Vi hann med att se det vi ville och sen fanns det inte så mycket kvar att göra, förutom att gå ut vilket ingen av oss känner för just den här helgen.
Det hostel vi bodde på var inte vidare fräscht. Man skulle kunna säga äckligt... Jag har lärt mig att hitta hyfsat bra i Dublin, jag vet var man ska bo och var man inte ska bo. Det visade sig att vi inte hade lika bra koll på Cork för vårt hostel låg inte i de trevligaste kvarteren. Det var lite som när jag och Cattis var i London och träffade den svenska tjejen på bussen som påpekade att vi skulle bo i knarkarkvarteren. Lite så kändes det. När det varnades om översvämning under kvällen och sen när strömmen på hostellet gick så kände vi att det fick vara nog. Så vi tog kvällsbussen hem till Dublin istället. Det var inte vår dag idag för efter 20 minuter stannade bussen, det var något fel så vi fick vänta och sen byta buss. Men hem kom vi ju i alla fall tillslut.

Men med det sagt, Cork är fint om man håller sig till vissa kvarter och vi har haft en bra resa. Bussresan ner var fantastiskt fin, man åkte genom så vackra landskap och vi hade gärna stannat på ett flertal ställen men det enda stället bussen stannade vid var en mack/restaurang där vi fick ett toa- och matstopp. När vi kom fram checkade vi in på hostellet och sen hamnade vi på en mysig restaurang, Harvey's Bistro. Sen promenerade vi omkring och passade på att se delar av Cork i nattmörkret. 

Under dagen hann vi se mer av Cork city.

Sen åkte vi ut till Blarney castle. Det var lite roligt för när vi precis klivit in på området kom en av de amerikanska juristtjejerna jag träffat i skolan fram, hon var där med sin släkt och hade hyrt en minivan och åkte omkring och turistade. Otippat att springa på varandra där! I slottet finns The Blarney Stone som många turister väljer att kyssa eftersom man då ska få talats gåva. Vi hade hört att lokalbefolkningen tydlingen lyckas kissa på stenen (vet inte hur eftersom det är avspärrat och folk där under öppettiderna) men det var tillräckligt avskräckande så jag lät bli. Om jag nu inte får talets gåva så får jag väl hålla mig till att kommunicera skriftligt här på bloggen ;-) Däremot hann vi fotas med ett par asiatiska turister, de kom fram till oss och pratade och vi tyckte de frågade om vi kunde ta ett foto på dem ihop men det visade sig att de ville fotas med oss på stallplan. Konstigt! 

Blarney Castle var vackert och är definitivt värt ett besök. 

Annorlunda med en giftig trädgård

Vi hittade en ny vän