Varför jag gillar irländare

Idag har jag haft en mysig eftermiddag ute i Skerries, en liten kuststad ett par mil norr om Dublin. Jag hälsade på en som bor där ute och blev visad den fina strandpromenaden och sen hann vi också med söndagslunch och ett par pints på Pierhouse Restaurant. En alldeles lagom söndagsaktivitet!

Hela dagen har varit ett ganska bra bevis på varför jag gillar irländare. De är så lättsamma, trevliga och har en inställning om att allting går att lösa utan några problem eller sura miner.

Det började redan när jag väntade på tåget, en kvinna kom fram till mig och frågade om det var rätt perrong för tåget till Skerries och när tåget skulle komma dit. Jag svarade att jag hoppades det eftersom jag också skulle dit och sa vilken tid tåget skulle vara framme. Eftersom jag inte vant mig riktigt än sa jag tio i två, så hon fick visst tänka till lite och omvandla det till 1.50 och då sa jag bara något i stil med att "sorry, jag är fortfarande fast vid det svenska sättet". Efter det gjorde hon som de flesta irländare och började prata på som om vi känt varandra bra mycket längre än två minuter ;-) Först kommenterade hon mitt språk och min hårfärg (alla svenskar är blonda enligt henne) men efter att jag övertygat henne om att jag var svensk övergick hon till att diskutera kjollängden på en tjej som stod längre bort på perrongen.

När jag skulle åka hem upptäckte jag att jag borde ha köpt en tur&retur biljett eftersom det var stängt på hela stationen. När jag letande runt efter en automat dök samma kvinna upp och hjälpte mig att reda ut hur jag skulle kunna lösa problemet (man måste ha en biljett för att ta sig ut från stationen man ska till). Enligt några hon frågade kunde man köpa biljett när man kom fram på Connolly station.

När jag kom fram till spärren och skulle betala till mannen som stod vid den lilla bemannade spärren intill de vanliga som man bara går igenom (kände mig väldigt orutinerad som fick knata fram dit) så kom jag på att jag gett de flesta småmynten i dricks efter maten och bara hade en stor 50 euro sedel som han inte kunde växla... Den snälla mannen lät mig betala med det jag hade i mynt vilket inte alls täckte biljetten och sen fick jag gå igenom. Kan inte se det hända med SL direkt.

Men nu till något ännu mer orutinerat, som jag mest bjuder på bara för att jag lovat att berätta de mer pinsamma historierna också. Det här är till och med värre än att jag har koll på de flesta toalettstoppen från Nynäshamn till Ormsjö. Efter ett par pint cider i rask takt så behövde jag gå på toaletten och eftersom den var upptagen på tåget så tänkte jag att jag skulle göra det på stationen, jag hade till och med sett en växelmaskin där man kunde växla för att få småmynt att lägga i. Men jag upptäckte att den inte tar sedlar utan bara större mynt och jag upptäckte också att människan i smörgåsvagnen intill inte kan/vill växla heller.
Då fick jag syn på en av de poliserna som jobbar på tågstationer. En sån där med skottsäker väst, öronsnäcka och alltid ser så allvarlig ut. Det skadar ju inte att fråga så jag gick fram och undrade om han möjligtvis visste var man kan växla sedlar eftersom automaten vid toaletten bara tar mynt och jag inte har några mynt kvar. Då sa han att det där kunde han lösa och så fick jag polissällskap bort till toaletten där han öppnade upp så jag kunde smita in på sidan av spärren. Det här slår allt jag någonsin behövt göra för att gå på toaletten!

Lite bilder från dagen

Så här ser pendeltågen ut

Connolly station

En mysig starndpromenad

Fin utsikt från restaurangen

Tågstationen är ganska charmig

Fin utsikt från tåget